Min kattkompis Ville har ärvt jobbiga tänder från sin mammakatt Semlan. Han får väldiga pålagringar av tandsten på ganska kort tid, och tandborstning hjälper inte. Eller rättare sagt:, så här olycklig ser han ut när tandborsten kommer fram:
![_ville_borstar_tnderna_](http://blogg.wikki.se/wp-content/uploads/2008/07/ville_borstar_tnderna_.jpg)
Fastän han äter foder som ska reducera uppkomsten av tandsten, så måste han åka till veterinärkompisen Maria emellanåt och få tandstenen bortslipad.
![__large87a](http://blogg.wikki.se/wp-content/uploads/2008/07/large87a.jpg)
Och tandbehandlingsbilderna är så uschiga så här kommer bilder efteråt när det jobbiga är fixat istället… Sövd Ville ligger under några handdukar så att han inte ska bli kall.
![__large88a](http://blogg.wikki.se/wp-content/uploads/2008/07/large88a.jpg)
Och så får han en spruta med uppvakningsmedel så han kan vakna till.
![__large89a](http://blogg.wikki.se/wp-content/uploads/2008/07/large89a.jpg)
Men ändå tog det hela dagen innan Ville piggnade till helt – här är han groggy så ögonen skelar och tassarna bär inte riktigt. Jag vaktade honom och tröstade lite. Sent på kvällen var han sig själv igen, fast lite öm i munnen och måste ta pencillin en vecka mot infektioner.
![__large90a](http://blogg.wikki.se/wp-content/uploads/2008/07/large90a.jpg)
Men vi kunde i alla fall kila ut och leka igen, vasstandade Ville och jag!
Det är tur att det finns duktiga killar o tjejer som kan ta hand om er fyrfotade små go’bitar när det händer saker.