Min kattkompis Ville har ärvt jobbiga tänder från sin mammakatt Semlan. Han får väldiga pålagringar av tandsten på ganska kort tid, och tandborstning hjälper inte. Eller rättare sagt:, så här olycklig ser han ut när tandborsten kommer fram:
Fastän han äter foder som ska reducera uppkomsten av tandsten, så måste han åka till veterinärkompisen Maria emellanåt och få tandstenen bortslipad.
Och tandbehandlingsbilderna är så uschiga så här kommer bilder efteråt när det jobbiga är fixat istället… Sövd Ville ligger under några handdukar så att han inte ska bli kall.
Och så får han en spruta med uppvakningsmedel så han kan vakna till.
Men ändå tog det hela dagen innan Ville piggnade till helt – här är han groggy så ögonen skelar och tassarna bär inte riktigt. Jag vaktade honom och tröstade lite. Sent på kvällen var han sig själv igen, fast lite öm i munnen och måste ta pencillin en vecka mot infektioner.
Men vi kunde i alla fall kila ut och leka igen, vasstandade Ville och jag!
Det är tur att det finns duktiga killar o tjejer som kan ta hand om er fyrfotade små go’bitar när det händer saker.