Din Tass I Cyberspace!
…mörk och mystisk och med otroliga ögon, skulpterad i brons och ganska lik mig? 
Även om jag nu inte har guldring i nosen och öronen!
Hm ja det måste erkännas att min profil är kanske inte helt överensstämmande med denna gudomlighet, och jag har lite mera päls men hållningen är minst lika anslående, inte sant?
När jag ska till landet härnäst ska jag få ett fint grönt halsband:
Det ska dofta mynta, citron och eucalyptus. Ville och Mjurre kommer att tycka att jag doftar som en halstablett? Tja, bara det håller fästingarna borta så är jag nöjd!
Om någon har provat det här halsbandet och vet om det fungerar, så kan jag väl få ett utlåtande? Mjau tack!
Det är ju du som tar hand om det praktiska. Och alla trevliga samtal vi har, du och jag, innan husse vaknar om morgnarna…
Visst är vi bra på att ta hand om honom?
Tass-five från Wikki
Jag vilar min vackra svans bland sköna blommor… snart ska jag ta en sväng dit igen, tror jag. Vill ni följa med?
Här är vi två tjejer som älskar samma kille. Och vi delar rätt bra på honom. Men idag får han minus lite grann (Vi har ett ärligt förhållande så han kan klara av att höra detta!) för han köpte presenter till matte – bok och blomma – men glömde köpa godsaker till mig?!!
Ja ja han går ju ut med mig ganska ofta, och han har lovat att fixa det i morgon så…. husse du är förlåten!
Tasskram Wikki
Det finns de som håller en rakad profil så här i sommarvärmen:
Och en svart kisse har blåsvart skinn där pälsen är mörk och rosa skinn där pälsen är ljus. Men jag tänker INTE raka min päls. Hur skulle det se ut, nej aldrig. Matte får bara klippa bort småtovor. Resten håller jag ordning på själv!
Det kunde ju annars bli för pinsamt när pälsen åkt av!???
Den där dumma fästingen… den hade satt sig vid morrhåren i samband med att jag var hos kompisarna på landet för ett par veckor sedan. Fastän jag snabbt fick den bortplockad blev det någon infektion, så häromdagen fick matte se att jag såg ut som det var lite ”påssjuka” på gång. Det hade blivit en varböld.
AJ vad jag grät och var ledsen när matte fick peta ut allt varet och tvätta. Nu är det i alla fall bättre och jag får salva på bitstället. Så här ser fästingens bitgrej ut:
Så det kanske inte är konstigt att det blir bekymmer av de otäcka krypen!!!
Ledsen Wikki
…men det var värre att väcka husse. Så jag tar en liten lur, för nu vet jag att matte snart sätter fart på husse. De klagar på att jag är sällskapssjuk, men de skulle bara se hur de själva är…
En människa blir rufsig och stripig i håret, en katt har koll på vartenda hårstrå…
En människa blir svettig och doftar – ja det behöver förresten inte beskrivas – inte gott, en katt som är frisk doftar bara gott… En människa måste ordna och tvätta kläder i en särskild maskin, en katt använder sin lilla tunga och blir gnistrande ren utan kemikalier…
En människa byter kläder stup i ett och tar på sig de konstigaste saker, en katt har sin päls, alltid perfekt och välklädd. Inte underligt att så många önskar att de var katter!
Puh, nu var tassundersökningen avklarad för Mjurre, Maria veterinär hittade inget direkt fel men kunde se att Mjurre inte gick alldeles rätt på höger framben. Nu får han en smärtstillande och antiinflammatorisk medicin som heter Metacam i droppar, och så får vi hoppas han mår bättre och kan gå på tassen orde tligt igen. Krya på dej, Mjurre!
”Mja-nja”, suckade Mjurre, ”det värsta var ju att man inte fick någon frukost i fall det skulle bli sövning av. Lyckligtvis slapp jag det och fick en skål god mat till lunch istället!”
Här diskuterar Mjurre och jag det viktiga med god mat i rättan tid. Det kan man spinna om hur mycket som helst!