Månad: maj 2008

till bloggtävlingen på www.metrobloggen.se/gregorius – ah lilla jag, vid min Tass, vad har jag gjort, hur ska jag nu kunna leva upp till detta?

”So, You think You can Blog” heter tävlingen. Och av mer än 290 bloggare är jag en. En enda liten kissekatt. Jag darrar. Där, längst ned på deltagarlistan står jag:

… så jag tänker hur futtig min lilla kattleksakstävling var…   Åtta deltagare. Fast jag delade ju ut priser och det kändes bra!

Man kanske kan få nåt tröstpris om man hamnar sist i den här tävlingen. Om inte annat så får jag klappar av matte…

Tänk om det fanns en värld utan missunnsamhet, ondska och elakhet. Tänk om det fanns en värld där varje människa och varje varelse fick känna uppskattning och glädje, utan att vara rädd för att bli missförstådd, hånad eller kränkt. Tänk om…

Just nu är jag ledsen ända in i mitt hjärta. Jag är bara en liten katt.

Men jag är optimist. Jag tror det ordnar sig. Om jag bara får sprida lite mer av min spinnande mjuka tass och vänliga omtanke, så kommer jag att ha gett mitt bidrag till att skapa en bättre värld. Visst håller du med? Man ska aldrig ge upp.

Tass på dej!    =^:^=

Wikki

”Liten fluffig katt i sin bästa ålder – smartare än de flesta och med en mjuk tass för det mesta!” låter inte det som en bra devis? Om Aftonbladet har sin Jycke och Expressen sin geting, så kan väl Metro/Metrobloggen ha en charmig Wikki? En som dessutom finns i verkligheten!? Jag är partipolitiskt obunden, mottaglig för mutor endast i form av kattgodis och jag gör mig bra på bild. Dessutom är jag väldigt snäll! Och jag kan prata väldigt vacker kattiska!

Nu vill jag ha tips och hjälp hur ska jag få Metro att hitta mej och förstå vilken tillgång jag är för Metrobloggens image?

Katter är som sagt smidiga graciösa och vackra djur. De har kontroll över sin kropp och landar alltid på fötterna. Alla situationer kan klaras med en otrolig grace.

Det är därför detta inte har hänt.

Jag hade hoppat upp i mitt torn och börjat putsa mig för kvällen, sträcker ut ena bakbenet och lutar mig framåt för att nå tofsarna mellan trampdynorna. O framåt o litet till och vips.. duns och snurr så trillar jag ner ur tornet. Sån tur var landade jag på avsattsen under, men detta är ett slag för min kattstolthet.

Så det så.

Tass på er!

Matte och husse och jag var ute och gick en sväng i mörkret, hälsade på Kurre, den svartvita kissen och Fella. Fella är så gammal nu, nästan 17 år, liten och trött. Men hon spinner och klättrar i famnen på matte, är så glad så glad, pälsen är fortfarande tjock och fin, även om kissen under den är liten och tunn. Men om man mäter i glädje blir Fella nog 100 år allra minst.

Jag nosade runt litet på träd och buskar, saker doftar annorlunda på kvällen, har ni människor märkt det?

Nu ska jag sova i mitt torn.

Tass på er!

Man kan inte tro att det är sant. Min kattvän Tanja tror att om hon junar på det här hålet i trädet så ska hon få en härligt stor fågel att fånga:

Jag har väl berättat att hon är lite lätt funktionshindrad vad gäller förståndet??

Tack alla som brytt sig om mej, hälsar Ville.

…och så tog han en kort tur ut i trädgården för lite frisk luft och en skvätt vattenlapning ur fågelbadet. Såret under hakan och det mellan nosen och ögat syns, plus att skinnet är rött ovanför ögat. Uppe i örat är det också rivsår.

Ena bakbenet är väldigt tjockt och svullet men det fungerar inte så bra heller att gå ute…

när man är halt på tre ben och bara det fjärde är OK. Det går stappligt!

Så Ville gick in och fick lite god mat och lade sig att sova igen. Sömn läker för katter!

Spinnkram till dej Ville!

Mattes mamma försökte, men jag är mej inte riktigt lik. Jag vill ju se skojig charmig och tuff ut, avritad? Fast så här blev det:

Matte försökte förklara historien om Mästerkatten i Stövlar för mig men jag vet inte riktigt om jag förstår den. Varför skulle en katt vilja gå på två ben och ha stövlar? Vi som har mjuka fina trampdynor och fyra tassar att gå på? Och prata som en människa, inte då! En katt ska vara en katt.

Visst, jag har min blogg, men jag förmedlar ju bara saker genom matte, det är inte jag som säger dem på människospråk, jag säger mjärr määp och sätter krokben för matte i köket när jag vill ha mat. Och jag biter henne när hon försöker kamma tovor i min päls…

Men stövlar och hatt. Inte.

Mästerkatt på Metro, det kanske jag kan vara. Eller blir det Mästarinna?

Tass på er!

I trapphuset är det svalt och skönt

Det är jobbigt i värmen när man har lång tjock päls.