Vill du vara katt lektion 2

KATTER ÄR INTE (eller ”Var katten är katten?)

Sluta fundera på vart du är, vart du är på väg och om du kanske ska vidare. En katt bryr sig inte om sin precisa plats i världsalltet, den bara är där den är. Om den nu är det.

Vilket kan betyda:

  1. En katt gör sig hemmastadd var den än befinner sig
  2. Katter befinner sig aldrig riktigt där du tror att de finns
  3. Katter kan teleportera

… med andra ord, du vet aldrig var du har en katt.

Så ställ dig på en central plats inne eller utomhus, slappna av och öva följande tanke:

JAG ÄR EN KATT. (Gå in i ditt kattjag igen – lektion 1). Jag känner efter att morrhår, trampdynor och nos är laddade. Och, utan att fundera på orsak, vart eller hur, reser jag mig upp och promenerar iväg – rätt iväg bara, utan något mål, bara för att gå. Jag känner marken/golvet under tassarna. Känner dofterna runt nosen, luftens temperatur mot pälsen och vindens rörelser omkring mig. Jag behöver inte gå någon särskild stans. Jag bara roar mig med att känna hur tassarna liksom studsar glatt under mig. Jag vänder tvärtom och går åt andra hållet. Utan anledning, bara för att jag vill. Eller går runt runt på samma ställe ända tills jag något annat lockar till nya steg. Det är inte bråttom, inget som måste göras. Jag sätter mig ned och bara tittar. Världen är spännande och vacker. Ingen vet var jag är, och själv är jag bara där jag är. Samtidigt är jag någon annanstans, någon annan plats än där jag var nyss. Alltså är jag inte där jag var. Och när jag går vidare från där jag är nu, så är jag återigen inte där, och inte dit jag kommer, utan bara är, i rörelse. Rörelsen är nuet och kan ta mig vart som helst. Alltså finns jag inte någonstans – eller överallt – i möjligheten!

Så där, låt dig vakna upp på ett nytt ställe. Tänk så många platser det finns kvar att komma till. Och tillbaka till. Där man inte är – just nu.

Fortsättning följer. Tass på Er!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *