Jag jamar inte som andra katter! Eller rättare sagt, jag kan, om jag vill, jama som vanliga katter. Men eftersom människor har så begränsad språkförmåga, så har jag utvecklat ett lite mänskligare ordförråd som är mer talspråksliknande än jamspråk. Följden är ett ljudprogram som innehåller ett mellanting mellan kvitter, pjurr, prat och kattiska.
Matte brukar vakna först på morgnarna, och då blir jag så lycklig, det finns ju massor att berätta, plus att jag vill komma upp i famnen en liten kortis för klappar, innan jag får frukost. ”Map mjapp ip mja mä mä irp ipp mji urrr mja?!” hälsar jag henne glatt.
Sen skakar hon oftast liv i min ständigt lika yrvakna husse, och jag hjälper till med att ropa ”Jäää irr irr mjip jip bap jäo äo maaaa!” och då klappar han mig och säger ”Fin Wikki”…
Medan matte duschar och gör frukost kan jag sitta i köksfönstret och berätta för henne vad jag ser utanför. Hon förstår ganska bra nu skillnad mellan om jag ser skatorna eller om jag talar om att Flexi är ute och springer: ”Mjamjammjä… it it it!”
Jag kan också säga ”Titta på mig, jag är Wikki!” d v s ”Äi äpp irr ikik ki ip!”