Mitt Juläventyr

__small2

Följde med matte och husse till Eskilstuna där jag fick träffa mattes gamla katter. Det här är Semlan, mattes äldsta kisse som poserar i nithalsband.

I Eskilstuna bor:

Ville: Han är en gul, söt pojke, som inte var dum mot mig alls, vi lekte till och med en stund. Han sprang över mig när vi skulle gå ut en dag, men det är okej, matte sa att han brukar göra så mot alla katter i huset.

Mjurre: Mattes stora fina svartvita pojke, som jag (!) med en lååång nos tycker jag. Han ylade åt mig och burrade upp sig, men matte säger att han är mer rädd för mig än jag för honom, att jag måste vara snäll mot honom

Semlan: Hon bestämmer, det vet jag redan, de andra håller sig undan från henne. Men innerst inne är hon nog snäll, och hon tycker om matte minst lika mycket som jag gör.

Tanja: De har matat henne för mycket, hon är rund. Hon är syster till Ville, men hon är inte snäll mot mig som hennes bror är. Hon fräser och äter upp min mat.

Men det gick bra! Och så hade de en gran som doftade musingar, och det var en i väggen som krafsade, så jag spanade efter den, men den kom aldrig fram.

Hoppas jag får åka dit och hälsa på igen.

Att stjäla mattes tonfisksmörgås

Jag kan ju i alla fall försöka, eller hur? Hon håller i den och den doftar så gott. Det är flera timmar sedan jag fick tonfisk.

Tittar på matte med stora stora ögon, men hon verkar inte inse att det betyder ge mig din tonfisk, utan hon håller undan mackan för mig när jag sträcker fram nosen.

Nej, nu ger jag upp och går och sover på min wellpapp, matte får komma till mig när hon vill be om ursäkt för att hon inte gav mig tonfisk.

Tass på er

Wikki