Månad: juni 2014

Att ha begravningsdag betyder att jag får ta på mig mitt svarta halsband, sorgebandet…. Så tar vi med oss massor av blommor till katternas gravplats i Franciskuslunden!

Stora matte är grävslav. Hon jobbade hårt med att hacka av rottrådar i marken:

Och att bryta sten! Det här fina stenblocket krävde två extra medhjälpare med spade och spett… Det har en fin slät sida som ska ge plats för något…

Hålet blir allt djupare, det ska ju rymma många små urnor:
Med ett rent och fint vitt täckelse hade alla urnor fått åka till Franciskuslunden:

Jag var  första vaktkatt och spann milda vaggvisor för sovande små…

Mjau, du är också fin, Philemon Klosterkatt, men jag menade nu din matte Kicki (Eller Carina – vilket man nu vill…) som vi ska låna i kväll till Franciskuslunden:

Nu kommer Carina så klart i en mer katt- och utomhusanpassad ornat och hon ska sköta den prästerliga delen av avskedet till våra missar. *sniff* Jam om det kommer senare i kväll!!!

Det doftar något gott här i din väska??!

Jag har hittat kattgodis, är det till mig? *begging eyes*

Ryktet har spridit sig i katthemmets krets att det finns en plats med helt fanTASStiska räkmackor – Nostalgibyn i Hosta, mellan Frövi och Fellingsbro!

Så jag tassade dit och letade: ”Mjau, var är räkorna???” Jag såg ju bara dessa eleganta hembakade delikattesser, men jamade med den här lilla kattkompisen på det härliga 50-talsfiket och han lovade att fixa fram mackorna snabbt…

Under tiden passade jag på att tassa runt och spana på alla häftiga saker – det fanns hur mycket som helst!! (En annan liten kattvän har gömt sig i stringhyllan, ser ni den!?) – men tydligen fanns inga kattmatsburkar på 50-60talet!

Och så kom den Barbro, den kattälskande innehavaren av Nostalgibyn, och hennes entusiastiska medhjälpare Michaela och vi pratade massor om hemlösa katter, ända tills…

…den sköna Michaela trollade fram räkmackorna! Och de var sannerligen ljuvligt goda!!! Så missa inte Nostalgibyn i sommar – på onsdagskvällar är det bilträff också! Kurr!

Han kom från Vretstorp, från ett liv i misär. Katthemmet hade hämtat rader av katter där, efter att en man avlidit – mer än trettio katter i alla åldrar, alla färger. Somliga gick ute länge innan de kunde fångas in, sjuka och medfarna. Blythe var en av dem – Putte som han fick heta i sitt jourhem, och där han fick stanna, i kärlek och trygghet. Putte, som sedan länge mist ett öga och knappt hade syn på det kvarvarande, fann livsglädje och fyllde ett stort hussehjärta med glädje.

De sitter vid RegnbågsBron, en samling brokiga, vita, röda och svartvita katter, alla med namn som börjar på B: Berna, Brima, Blanche, Bissa, Bettan, Boston… Och de ser hur Sankte Pelle ledsagar en stilig hankatt genom den gnistrande PärlePorten. Men Bugsi kan inte vänta utan jamar:
”Men varför blundar du när du kommer? Du är ju helad, frisk och fin nu och klädd i så vackra änglavingar, du kan ju se nu?!”
Då öppnar Blythe/Putte sina återskapade vackra ögon och säger stilla:
”Jag vet. Men mina blinda ögon bär ännu bilden av och känslan av min älskade människas kärleksfulla händer, som höll mig så gott. Jag ville bära med mig det underbara ända hit!”
Och SkaparKatten böjer sig ned och buffar sin nyaste ängel mjukt med Sin Nos och spinner: ”Det är fullbordat!”

På Örebro katthem har vi fått en smärre översvämning häromdagen. Som ni kanske vet ligger ”vårat” katthem i källarplan, och nedanför den nästan obehagligt branta källartrappan är det en markbrunn som ska sluka regn och smältvatten. Det är bara det att den ofta är igensatt av löv, skräp och grus från gården. Men det knäppaste av allt: Av någon märklig anledning är utemarkbrunnen ihopkopplad på samma rör som en golvsil inne på katthemmets toalett! Och när det kom en störtflod med regn i veckan så rann det ned i utebrunnen – i vilken det var stopp – och trycktes då upp inne på toagolvet! Alltså inte så konstigt att katthemmet haft ideliga konstiga pölar inne…

Tyvärr verkar det ta tid att få avlopp och fukt åtgärdat. I väntan på det kan inte tvättmaskinen köras så det har samlats ett berg av tvätt. Så om någon snäll medhjälpare vill förbarma sig över lite katthemstvätt så får ni gärna komma förbi och hämta en säck!!!

Drömmen vore att få så här fräscha lokaler som t ex Gävle katthem har:

Så luftigt att vissa katter kan tassa ända upp i takhöjd:

Och med ett härligt ljusinsläpp:

Samt ett öppet oinrett vindsloft perfekt för kattrallyn:

Kurr alltså!

Jag lirar en fanfar för dig på födelsedagen, syrran!

Jag ska göra skojiga tricks så att du skrattar massor!

Vi kan leka svanskull!

Och ha skuttartävling!

Husse ska få ge dig mysig massage!

Och sedan ska vi överraska dig…
Men med vad blir en hemlis!!! Älskar dig, Novasyster!

Pssst – jama inte ett knyst till Nova! Jag håller på att fixa en hemlis till i morgon!

Hon är inte så stor, lilla Ängeln som vakar över katthemmets små urnor…
Men hennes famn räcker till för alla ÄnglaKatter!

Igår, när inlägget om katternas begravning kom upp på FB, så kom det också några oroliga frågor från kattvänner, och jag lägger upp dem här, för det kan ju finnas fler som också undrar om samma sak:

Vad som hänt med tanke på att det är så många katter som avlivats?
Så här är det : Vi hade begravningsdag senaste gången den 9/6 2012, det blev ingen 2013, så det här är alla katter som tassat över Bron hos oss på TVÅ ÅR (Inkl flera stycken som upphittats döda tyvärr.), vilket totalt sett är en rätt låg procent med tanke på att över 300 katter per år passerar till nya hem! Vi har helt enkelt varit tvungna att vänta till ett passande tillfälle för att viga dessa älskade katter till den sista vilan. Så över tid har det blivit så här många.

Hur har de dött – allihopa?? Vad har hänt, det är ju många katter?
Det är många olika öden: Cancer, njursvikt, kattpest, trafikolyckor, sviter från ett fruktansvärt hårt liv i hemlöshet och svält, men även av ålder. Det sorgliga är att många katter kommer till katthemmets vård alldeles för sent och får en kort – men åtminstone kärleksfull och trygg – tid i ett nytt hem, eller ett jourhem, innan sviterna från livet ute släcker livslågan. Kika gärna in på vår minnessida, där står orsaken till varje dödsfall i de flesta fall: http://www.orebrokatthem.com/adopt/minne/minne.html

Ni har väl inte avlivat friska katter iallafall??!! Det skulle vi ALDRIG göra.

Konstig fråga kanske, men är det en symbolisk begravning eller vart har ni förvarat katterna tills nu?  I väntan på jordfästning har deras urnor vilat i ett vackert skåp vaktade av en fin ängel! Genom att göra en gemensam begravning på djurkyrkogården brukar det också bli ett fint minne för alla som är med.

Och den som vill delta är välkommen på söndag! Tass på er!

Nu har Stora matte fyndat ett konstigt kattverk igen – det verkar vara som ett pussel men vi kan inte komma på hur det ska se ut! Kanske det fattas bitar?!! Söta handmålade katter är det i alla fall!