Månad: juni 2014

Du hittar all information om det HÄR! Mattes kompis annonserar ut det. Tass!

Här i sina små urnor väntar askan efter en rad katthemskatter på den sista vilan…
Bland annat den röda patriarken Messopotamius:

… och fru Varberga, eller Riva som hon också fick heta:

… vännen Strindberg a k a Campichello Cocktail:

Och Tequilas mamma ZaraTuss:

På söndag den 15/6 håller Franciskuslundens Vänner städdag på djurkyrkogården och Örebro Katthem har begravningsdag för katterna ovan och för Snowy, Miss Tabby, Kailiat, Musseman, Brum, Mossis, Emmett, Kazak, Viktor, Mion och några till…

Städdagen börjar kl 12 och pågår så länge det behövs – Franciskuslundens Vänner tar tacksamt emot hjälp, och för katterna ovan skall själva gravplatsen grävas på den fina plats som katthemmet har.  Det vill vi också mycket gärna ha starka armar som tar hand om – marken är något besvärlig med mycket rötter!

Sedan samlas vi för själva begravningen kl 18, då vi hoppas det ska kunna bli en fin stilla stund för att sänka urnorna och med hjälp av Klosterkatternas matte Carina lämna dem i SkaparKattens Tassar och ta ett vackert farväl!

Vi har valt kvällstiden för att de som har söndagsjobb också ska hinna komma – för alla som önskar vara med är varmt välkomna! Håll tassarna för fint väder!

Undrar just vad denna tror sig få veta mer?!! *rofl*

Vinter föddes ute i maj 2009 av en hemlös hona i Varberga, Örebro. Han är sällsamt vackert cremesilvertigré med vitt som beundrats av många katthemsbesökare. Under februari 2010 fångades han in och kom inomhus för första gången. Då var han ganska chockad av att vara i en lägenhet, han förstod inte riktigt det här med väggar och fönster. Människor höll han sig långt borta ifrån, först efter två veckor syntes han skymta under sena kvällar och nätter. Efter ett tag hade han dock utsett en favoritplats på en köksstol. Vinters sociala utveckling hjälptes dock upp av att han kom ut till de andra katterna i jourhemmet, och visade sig både väldigt busig och nyfiken ihop med dem. Mat visade sig vara nyckel till Vinters hjärta och efter nio månader hade han en gourmetrepertoar: ”Vinter älskar leverpastej, skinka, räkost mm, som han gärna slickar av från fingrarna. När man äter frukost på morgonen är han van att alltid få smaka. Ibland när han väntat för länge kan man känna en försiktig tass peta till på handen, då ska han smaka, helst leverpastej.”

I november 2010 flyttade Vinter ned på katthemmet, där han charmade alla som såg honom, men det var till de andra katterna han höll sig. Inte så att han var direkt rädd för människor längre – han var bara inte intresserad och var de där händerna… de var kanske lite läskiga. Med undantag för om det fanns något smaskigt att bjuda på!

Äntligen har Vinter hittat hem – eller rättare sagt, när han kom till sitt senaste jourhem för ett år sedan, så tassade han in i familjens hjärta och blev destinerad till att stanna där! Jourmatte, numera hans matte berättar: ”En liten uppdatering om vår Vinter pojke. Numera så ligger han väldigt ofta nära mig i soffan. Trycker sig gärna intill och då får man klappa honom. Först på ryggen men efter ett tag vänder han upp sin underbara mage och vill bli kliad. Han följer mig som en liten hund och kommer alltid och hälsar när man kommer hem med en nosbutt .Han älskar att ligga ute på vår alltan som är innätad. Där kan han vara hur länge som helst. Han har även börjat att prata. Med en hes stämma kan han både tala om att maten inte kommit fram i tid men även ropa på oss om han är ensam. Han har blivit en högt älskad familjemedlem av både oss tvåbenta och även av våra andra fyrbenta. Nu har han ett eget hem.”

Stora matte skriver det här också lite som vidareutveckling av ett samtal med en intensiv och allvarlig dam på söndagens kattutställning. Samtalet återges här i koncentrat:
”Hur länge får katterna stanna på katthemmet? En månad? Tre månader?” frågade damen. ”Vad händer med dem sedan?”
”De får stanna så länge som det behövs!” svarade  Stora matte.
”Men vad betyder det? Hur länge sitter de där i burar och vad gör ni när tiden är ute?”
”För det första så bor de i rum och aldrig i burar, och de går fritt så mycket som möjligt. Och det finns ingen tidsgräns. Katterna får stanna på katthemmet eller i något jourhem tills de hittar sitt för-alltid-hem och adopteras. Även om det tar flera år! Vi sköter om dem med kärlek tills det går att hitta det rätta hemmet som vill ta emot dem.”
”Så de blir inte avlivade efter tre månader!??” sade damen med intensiv blick.
Utan att svara lyfte Stora matte upp kattinformationspärmen och öppnade en flik och läste:
”Miss Fiona, inkom 2006. Tiberius, inkom 2008. Ritva, inkom 2008. Vickan, inkom 2005. Alla de här katterna finns fortfarande för adoption. Jag hoppas det ger er svar nog???”

”Jag är i alla fall hemma nu!” spinner Vinter…

Ibland är det bara så kul att göra porträtt av sig själv!!!

Bli en utställningskatt? Även om nu matte trimmat av mig ytterligare av pälsen…

Hon har bara min mage kvar att trimma till, men den visar jag bara upp när vi är LÅNGT utom räckhåll för trimmern! Så det så!

Nu när pälsen är snaggad så går det att komma åt så sköna kliställen!

Fast nu får jag passa mig när vi är ute, så jag inte blir myggbiten!

Och när det var alldeles nyklippt fick jag inte vara ute i starkaste solen – jag kan ju bli solsvedd då! Men kolla i posén här, visst är den show winner klass?!

Scarlet O*Hara:

Mwanza:

Dagotto:

Nea:

Mumsig tårta:

Xenita:

Greta:

Vinnare: Mumsig tårta…. Mjäääääää – jag skojar!

Trots extremt liten publik på utställningen idag, så fick katthemmet in totalt 1144 kr!
Och ett rejält lass kattmat, leksaker,  godis och mycket annat!

Vad sägs om en liten sprattelkatt i smyckeform? Den ska få bli till nästa Tasseri, har jag beslutat! Och nu åker Stora matte hemåt, men med 24 porslinskatter färre i bagaget – de har hittat nya hem! *svansdans*