Det har gått mer än fem år sedan hon övergavs av en flyttande familj, och sedan dess har hon drivit omkring i Varberga och samtidigt försett Örebro katthem med en till tre kullar kattungar per år…
Själv har hon varit för smart för att gå i fälla trots massor av infångnings-försök, och hur hon klarat vintrarna – ja det vet bara kattdamen själv…
Fru Varberga – eller Riva, som hon döpts till av den underbara killen som hade hjärta stort nog både att mata, fånga och ta hand om henne och årets två ungar – slipper den här vintern vara ute i snön… Hon och ungarna, som är stora nu, kommer att kastreras och vaccineras och de kommer att upptäcka det sköna i tryggheten med en hand som smeker och en vänlig röst. Tack, ”Angel” i Varberga, för att du höll din dörr öppen länge nog att låta dessa katter slinka in!
Såååå fankattisssssskt! Nosbuffar
Mjau, denna kattdam har gäckat folk som vaktat fällor i dagar och veckor… År efter år. Vi har tappat räkningen nästan på hennes ungar som kommit in – de har dock blivit underbara goskatter! Nu slipper hon ha hungriga ungar ute i snön… *svansdans* NosPuss Wikki
Skönt att det finns änglar! Vacker liten kattfröken och vad hon ska njuta av värmen.. Nosbuff
Mjau, nu får hon en chans till nytt liv! *spinner* NosPuss Wikki
Undrar vad som gjorde att hon var så rädd för att bli fångad?! Underbar dam! Hoppas på ett för evigt hem snart!
Underbar ny skylt Wikki!
NosPuss Sven och Signe
P.S. Vi var hos veterinären i fredags. Vi var tydligen underbara : ) Sven gör så att matte kliar när hon tar i honom så vi gjorde hudtest. Sven har kvalster! Kan du tänka dig, den fina katten : ) Ingen allergi helt enkelt en ohyra som medicineras bort.
Mjau den vackra Fru Varberga var nog lite för smart för sitt eget bästa. Men nu får hon slippa kattungefödandet och får dessutom värme, mat och klappar… Oj vilken tur att det var kvalster – dem går ju att bekämpa! Men är det någon sorts skabbkvalster eller något annat kvalster? Hoppas att ni blir av med det!!! Lycka till! NosPuss Wikki
I iakttagelsen av snön som faller och kylan som kryper sig in kan jag inte bli annat än lycklig när jag står på min uteplats. För kikar jag in mot sovrummet så sitter Riva (Fröken Varberga) på filten i fönstret med ett varmt element under sig. Nu ska hon, Ebb och Flod aldrig få gå hungriga igen.
Och det går mycket bra, alla har börjat våga sig fram och röra sig runt. Flod verkar till och med mycket sugen på att leka med vippan men litar inte fullt ut på två-beningen i andra änden. Riva har jag fått klappa – så klart helt på hennes premisser. Ebb är lite försiktigare men står just nu precis under min stol så jag vågar inte röra mig.
Matskålarna tomma- och kattlådan full i ett nafs vilket betyder att de börjat bli bekväma i sitt nya hem.
Hur det går för dem dag för dag kan det läsas om på den bifogade blogg-länken.
På återseende
Det känns som att missarna börjar bli din lilla familj?! ? Lovar att följa din blogg om hur det går för dem! NosPuss Wikki
Det är sådana människor som gör att man orkar kämpa vidare, tummen upp.
Ja, massor av kattrosor! TassKram Wikki
Häääärligt….
Värmer mitt ?
*spinner* TassKram Wikki
Hej. vilket bra jobb du gjort. önskar er alla god jul.Karin.
Tack det ska jag sända vidare till Angel som gjort jobbet då blir han glad! NosPuss Wikki