Överallt dräller det av folk som hårdnackat hävdar att katter INTE är flockdjur. Och jag kan inte låta bli att fundera på ”Vad menar man egentligen med flockdjur?” och vilket beteende läser man in i det?
Bevisligen lever många katter på olika sätt mer eller mindre automatiskt i större eller mindre 
flockar, och t o m i miljöer där de har alla möjligheter att leva solitärt har de ändå en grupp- och flockdynamik. Tittar man på kattkolonier som varit etablerade länge råder där mycket tydliga flockhierarkier samtidigt som t ex gamla katthonor kan fostra andra kattors ungar.
En artikel daterad 2006 som jag hittat pekar på hur katterna ändå håller distans till varann även där katters revir tangerar varandra, men jag känner mig ändå tveksam – somliga katter är definitivt 100% flockberoende! Vilken är din erfarenhet?
Gammelmatte Gitte här:
Eftersom jag har 5 st hittekatter, så är min absoluta tro att katter är flockberoende. Jag ser ju hur mina kissar har omgrupperats varefter nya katter har kommit in i gruppen. Vissa är de absoluta höjdarna och de övriga är lågstatus. Hos mig är det fortfarande en strid inom gruppen, må vara att det inte är regelrätta strider som utkämpas, men markeringarna är kraftiga. Striden står emellan Majsan och Rafael. Båda vill vara härskare, men ingen vill ge vika för den andre. Vi får väl se hur det blir. Kanske fortsätter det som nu att Majsan blir vinnaren. Kommer dessa två nära varandra så fäktas det ett tag med ena tassen – och det är oftast Rafael som får ge sig och då kryper han under skohyllan i hallen en stund. Ingen av dem gör den andre illa utan det är tass upp utan klor som gäller. Lägst rang har Assar och det verkar han nöjd med. Han leker och rasar som han brukar och det är så roligt att titta på honom. Han är så full av spring och han bryr sig inte ett endaste dugg om ifall han ses som lågstatuskatt. Skönt att se att någon är som jag – som inte bryr sig om att tävla om toppen!
Mjau, som Nova hos oss i början då – mjuk och undfallande! Men sedan gav husse henne mer självförtroende, och då hade vi lite ”identitetskris” ett tag för min del. Men när jag förstod att Nova inte tänkte bråka i alla fall, så blev allt bra igen. Och vänner är vi! ♥ TassKram Wikki
Linnsen och Frank är definitivt en liten flock, de äter bredvid varandra, ofta går den andra och äter torrfoder när den andre gör det och de ligger ofta bredvid varandra och tittar eller sover. Sen att det nog är Linnsen som är mest pådrivande är ju en annan sak 😉 Frank skulle KANSKE vara lika nöjd med att buffa lillhusse som att buffa frugan…
Dessutom när lilla Lusse var här i somras så blev han ju ganska snabbt accepterad som en i flocken som också fick ligga bredvid de andra två! *gulligt*
Mjau, flockgemenskap kanske går till en viss gräns och är individuellt utformad? Hm – det är mycket att fundera på! NosPuss Wikki
Vi upplever det också så! Har många erfarenheter av detta. Men vi har som mest bara haft 2 katter i hemmet, och minst en hund. Måste berätta om mammas första katt, Musse en stooor katt (mycket norsk skogis i honom) Bild på min ”morfar” och Musse: http://picturepush.com/public/6600574 I alla fall, han var nog 7-8 år när de skaffade siameskorsningen Bamse. Hade alltid varit ensamkatt med stort revir. Mycket morr från början men det gav med sig snabbt. Musse började släpa in halva ekorrar och andra byten till Bamse. Som det verkade så ville vår storjägare lära upp den lilla kattungen!
Ber om ursäkt för den dåliga kvalitén men här kommer ett till scannat fotografi: http://picturepush.com/public/6600575 Se storleksskillnaden! Det är nästan så att man får en tår i ögat. ”Pappa-Musse” och minstingen Bamse delar matstunden på köksbänken.
Vad betyder väl lite suddighet när man blir alldeles tårögd av att se gemenskapen och kärleken i den där bilden på Musse och lillkatten Bamse! ♥ Tack för att vi fick se den!
Nog var de här två killarna en egen liten flock alltid! TassKram Wikki
Jag har fått intrycket av att etologer och liknande anser att katten inte är ett flockdjur, dock anses det vara ett socialt djur. Dess sociala beteende ska, enligt vissa, ha framkommit i samband med att de blev tamdjur. Det är helt enkelt lättare att hålla en trevlig, social misse än en otrevlig. I alla fall är det vad jag har läst.
Å andra sidan är flockdjursbegreppet svårdefinierat. Jag läste någonstans att det skulle baseras på att djuren höll ihop, och med den logiken skulle inte hästar räknas som flockdjur eftersom vissa individer körs bort av sin mamma. Exakt var jag läste det vet jag inte, tror det var någon tidsskrift? Jag vet inte om det handlar om att det måste vara fler individer än bara den närmsta släkten för att klassas som flock, eller om det är andra faktorer som spelar in. Isåfall skulle vargar inte räknas som flockdjur, men gnuer och anteloper och liknande skulle fortfarande klassas som flocklevande.
😛 Jag förbehåller mig rätten att tänka, även om tänket inte alltid är rätt 😀
Mjau, jag tror också att man måste tillåta sig tolka verkligheten olika… Med begrepp som är entydiga så skulle det säkert gå att bena ut. Men dilemmat är när myndigheter som Länsstyrelsernas djurskyddsinspektörer använder detta om att katter INTE är flockdjur som skäl till olika argument ifråga om deras rätt att finnas och leva i olika konstellationer, som t ex TNR-projekt! *suck*
TassKram Wikki
Beror väl på lite hur man ser det.
Vi bor gärna i flock, men inte hjälper vi varandra att jaga mususlingar.
Där är det var misse för sig själv.
Mjau, men t ex på Landet förr när där fanns fyra missar, så kom flera av dem hem med musstekar till den som kanske var sjuk och hemma! Det hände även att jag och Nova fick mumsiga presenter och blev lite betraktade som flockens kattungar! (Som… eh… skulle fostras!) Så det där kan tydligen vara olika! TassKram Wikki
Vi har förstår inte de som säger att katter inte är flockdjur. De måste förväxla dem med tigrar… Tamkatternas flockar fungerar ungefär som lejonflockar: flera honor lever i ganska tät grupp tillsammans med sina ungar och några hannar. Hannar strövar, men inte oplanerat, utan har ett ganska stort revir där de kan tillfälligt mer eller mindre regelbundet ingår i flera olika grupper. När man har en ensam katt, så bildar människor och katt en flock, har du flera katter kommer de att följa en rätt strikt rangordning (framför allt honorna är petiga). Ungar är förstås rena anarkister och bryr sig inte en smul om regler. De tassar på i ullstrumporna tills mamman eller någon annan vuxen katt tröttnar på dem.
nosgos å gottisar
Maurice & Kajsa
Mjau, jag har min flock med matte, husse och Nova! En lagom stor flock att sköta, tycker jag! *ler*
Jo, jag tycker er beskrivning av katters flockar är ganska exakt – och precis så som jag själv också uppfattar det! Varför ser inte de där forskarna det?!
NosPuss Wikki
Jag har inte provat att bo ihop med andra katter sen jag flyttade till min matte o husse.
Husse är ennnerlergisk och klarar bara av en katt och knappt det ibland 😉
Matte o husses förra katt var oxå ensamkatt mestadelen av sitt liv. När han var kattunge så fanns redan en annan katt där och den ”tvingades” han acceptera. När Lucky dog så var han ensamkatt ett tag , men matte o husse tyckte synd om honom så dom skaffade en katt till = Tiger , det var INTE uppskattat ALLS !!! Dom gjorde inget annat än bråkade , så när Tiger blev sjuk och matte o husse var tvugna att låta honom somna in så skaffade dom ingen mer katt.
Så vårt svar på din fråga är att det nog är olika från katt till katt om man trivs bäst som ensamkatt eller om man vill ha sällskap ??
Mjau, det är nog sant att vissa katter vill ha sina människor och sitt hem för sig själv – men de flesta vill faktiskt ha en lekkompis! Så det är nog så viktigt att våra människor är tålmodiga med valet av ny katt till den man redan har också….
Jag var ju mattes och husses första gemensamma katt, och faktum var att när de insåg att jag ville ha en kompis, så var det först vid tredje försöket som det ”klickade”…
Sen är det ju som i ditt fall annat som spelar in – men har man bra husse/matte som ger allt man önskar, så kan ju ensamkattlivet vara härligt! ♥
TassKram Wikki
Vår första katt avskydde andra katter, men övriga som vi haft är väldigt kärvänliga mot varandra. Min systers katt Stina gick i början och letade efter min katt Silla när hon blivit sjuk så att vi var tvungna att låta henne somna in. Hon saknade henne. Jag tror hon saknar henne än, men hon letar inte på samma vis längre. Det märks bara på hur hon beter sig.
Mjau men ibland tror jag att minnena bleknar bort med tiden också… Men Tanja är ute och letar efter sin bror Ville och då hugger det i hjärtat på oss. ”Varför kommer han inte och leker med mig?!” jamar hon… *suck* Så visst saknar och sörjer katter! ♥ TassKram Wikki