Vi har svårt att tänka tanken att husses älskade farmor, som gett oss alla så mycket kärlek, har tassat till SkaparKatten tidigt i morse. Men där möttes hon av sina missar Maja, Clintan och Gosa, och alla våra andra vänner som tassat över Bron.
Tack farmor för alla fina stunder när vi fick stanna till hos dig i Arboga, lagom på vägen mellan hemma i Örebro och Landet i Eskilstuna! Det var varmt och gott där i ditt kök, oavsett årstid, liksom det var varmt och gott i ditt hjärta! Det fanns en kattlåda för oss fyrbenta att gästa och en kattmatskål också. Det fanns alltid gott om bullar och mazariner och det fick ofta följa med något av det goda sedan när vi for vidare!
Tack farmor för alla somrar som husse fick bo hos dig under lyckliga barnaår! Tack för att du hjälpt till att göra husse till den person vi och matte älskar – för något av ditt stora goda hjärta har han ärvt, och det är vi innerligt glada för! Tack för att du gav också matte en öppen famn och din värme, när du såg hur mycket hon älskar din sonson…
När nu cancern tagit de sista krafterna och din kropp inte ville längre, så sade du tryggt att du väntade på Sankte Per – eller GrindKatten, som vi fyrbenta säger. Och vi hann säga de tre små orden till varandra. Så gick du, stilla och lugnt, i förtröstan. Din frid tänder vi ljus för, farmor! Än en gång tack för allt!
Kära vänner, vi beklagar verkligen sorgen och sänder tröstnosbuffar och kramar härifrån Otterbäcken. Uppenbarligen har en underbar själ vandrat vidare efter att ha lyst upp livet för många här på jorden. Gud välsigne henne! Och må Han göra era hjärtan lite mindre tungsinta vid tanken på att ni snart ses igen på andra sidan Regnbågsbron…
Mjau, på något sätt kändes dagens mjukt fallande snö som en smekning från en hand som nu stillnat. Ända tills för ett par dagar sedan var farmor klar och medveten och bad oss att inte vara ledsna… På sätt och vis är vi glada, för hennes cancer plågar henne inte mer. Men tomrummet är fyllt av fina minnen och mer begär vi inte. Vi känner saknad men också frid. Och SkaparKatten säger: Det är fullbordat! TassKram Wikki
Så ledsamt! 🙁 Vi tänker på er i denna stund!
Tack! Vi känner värmen av er omtanke! NosPuss Wikki
Lilla farmor då. Hon får nu träffa alla sina missar igen. Hoppas att ni tar er igenom detta och att ni kan glädjas åt det rika liv som hon säkert levt.
Jag kan i tröstandets stund försöka, fast jag vet att det är svårt, trösta liiiite. Katten från Tuna Park fångades in ikväll lördag och katten från Mc Donalds är inne sedan några dagar (inne i värmen). Hoppas farmor hör det här och kan glädjas med oss alla!
Mjau jo då – och tack, vi känner trösten och omtanken! *kurr* NosPuss Wikki
Beklagar er stora förlust! :o( Så ledsamt för er att förlora en älskad släkting, men ni kan vila tryggt i tanken att Farmor var nöjd och färdig med sin resa och att hon gick med vetskapen om att hon är för evigt älskad……
”Ett skepp seglar ut och jag står och ser
hur hon försvinner vid horisonten.
Några vid min sida säger: ”Nu är hon borta”
Borta?
Borta ur min åsyn, det är allt
hon är lika stor som när jag såg henne…
Det är jag som sett henne bli mindre
och helt försvinna ur min åsyn,
hon har inte förändrats och i samma ögonblick
som någon vid min sida säger: ”Nu är hon borta”,
finns det andra som ser henne komma
och glada röster ropar ”Nu kommer hon!”
… och detta är att dö”
Bishop Brent
Helt fanTASStisk dikt! Tack snälla BusBrothers! TassKram Wikki
Sänder stödkramar och tröstetankar till er i sorgens stund. Tänker på er…
Tack snälla! *suckar lite* Fast det blir väntat så är man ändå aldrig redo… NosPuss Wikki
Men hu så hemskt 🙁
Mattes mormor gick oxå bort i Cancer för lite mer än 40 år sedan, men hon saknnar henne fortfarande, för hon var den snällaste mormor hon kunde tänka sig, enda person som litade på matte oxå, så vi förstår att ni saknar husses farmor.
Tasskramar i massor/
Mimmi
Chicko
Tarzan
Sessan
Mjau, men det blir ett tomrum ändå… Dock fyllt av minnen. Tack för omtanken! NosPuss Wikki
Uschjam så sorgligt. Vi beklagar verkligen sorgen allihop. Men trots att hon har vandrat vidare så lever hon ju ändå kvar genom din husse.
*tröstartass*
Tack allra massor! Vi bugar! NosPuss Wikki
Tröstespinn från oss till er alla. Farmor har det bra nu hos SkaparKatten tillsammans med alla sina katter, men vi förstår att hos er är saknaden STOR.
Mjau, tills vi ses igen… NosPuss Wikki
Vila i frid.
Tack! SkaparKattens frid som varar! TassKram Wikki
Ni beskriver Hussefarmor med sådan värme så vi förstår vilken fin och fantastisk människa hon måste varit… Matte, och vi också så klart, blir väldigt rörd och vemodig för det ni berättar om henne är så väldigt mycket som påminner om vår Mattemormor som har varit på andra sidan nu några år… Men tänk vilken betydelse de har även om de inte finns hos oss i fysisk form, de fortsätter sin underbara påverkan på oss i det vi gör och och i vårt tankesätt! De finns hos oss för alltid och även hos de som komma skall för vi berättar så klart om dessa vackra människor och deras oerhörda betydelse för oss alla! De varmaste av tröstekramar till er alla i denna svåra stund…
Mjau, så länge dessa minnen finns i våra hjärtan, så lever hon med oss ändå! NosPuss Wikki
Ger tröste kramar…………..
Tack vännen! *buff* NosPuss Wikki
Så tråkigt Wikki, vi är så ledsna. Lillmatte har varit sjuk så först nu har vi läst. Många tasskramar från oss! Sven och Signe
Mjau, men vi har så fina upplevelser med husses snälla farmor att minnas – en färgstark tuff kvinna med klös! NosPuss Wikki
Tänker på er.
Kramar till Silver och er allihop.
Nalle o Lasse
Tack goa vänner! Vi är lite stapplande just nu – saknden får en att snubbla i tanken och tårarna dyker upp. Då hör vi farmors röst ”Var inte ledsna – jag har det ju bra nu!”… NosPuss Wikki
Tänker på er…
Innerligt tack, vännen! NosPuss Wikki
Ni vet var mina tankar är. Jag är glad att ha fått träffat farmor, om så bara för en gång. Men hon är en person som man minns. Frid över Farmor.
Mjau, det är farmor. Och du vet ju hur mycket uppskattad den tjänsten var att du gav matte och husse hjälp att träffa henne en extra gång. Det är en dyrbar pärla i deras inre skatter att minnas nu. En tröst… NosPuss Wikki