Saknar avstängningsknapp

Ibland önskar matte att vi katter hade en avstängningsknapp! I synnerhet när vi högt och ljudligt VILL något viktigt, som att få mat eller gå ut!

På något sätt är dessutom kattsångens eller krafsandets ”störande oljud” märkligt ekvivalent med hur synnerligen trötta eller i behov av ostördhet husse eller matte är! Med andra ord, vi ”väsnas” som mest när det är minst lämpligt!

Ett typiskt exempel uppstod mitt i natten när vi var på Landet och Nova plötsligt kände att det var orättvist att bara Landetkatterna fick gå ut på nattjakt. Mjau, jag var förvisso nöjd med att ligga på min dyna uppepå ett bord precis mitt i huset och ha span på allting, men Nova det lilla energiknippet, hon kastade sig på ytterdörren och krafsade – inte bara ett försynt ”Knack knack” som hon sett Mjurre och Ville göra – utan ett magnifikt ”Screeeeech” med tio framtassklor en meter upp på dörren och sedan kanande nedåt… Efter mer än tio sådana dörrattacker och en partiellt påslagen dövhet som inte uppfattade ”NEJ!” från matte, Stora matte och Stora husse så var hela huset på fötter, något irriterade: Stadskatter är inne på nätterna! Basta! Inte förrän efter ett par duschar med Stora mattes vattensprutflaska fattade Nova vinken.

Ett tag. Halv sex på morgonen jamade hon ekande i hallen ”Hörni, solen har varit uppe länge och nu är det INTE natt längre, så släpp ut mig!”

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki