Snart måste väl ändå nya katthemmet Kompis vara inflyttningsklart? Jag har drömt om det flera gånger nu, hur portarna slås upp och katterna tassar in och undersöker allt nytt, och hur glada de ska bli! *svansdans*
Det viktiga för mig är inte att alla människor (Som för all del är viktiga och verkligen har höjt händer och tassar och hjälpt till att förverkliga ett nytt katthem vuxit upp ur askan av det nedbrunna) får komma dit och se vad de gemensamt hjälpt Sonny och Maritha att återskapa
– utan det viktiga är att få veta att alla de behövande katterna kan flytta in och verksamheten komma igång igen på allvar!
Sedan kan människorna få komma och glädjas och festa… Men först ska katterna ha sin egen alldeles privata invigningsfest! De festbilderna ser jag mest fram emot…
Fram till dess leker katterna med sin mini-kopia av huset:
Åh, vi väntar också med spinning på att det ska bli dags för inflyttning. Tänk ändå så underbart att katthemmet snart kommer att stå färdigt för alla katterna. En stor kram till alla 2– beningarna som sett till att katthemmet – likt fågel Fenix – har rest sig ur askan.
Mjau, de har varit så duktiga – och vilken tur att sådana personer som Sonny och Maritha finns! *blink*
NosPuss Wikki
Jamar mé……….
/Tass Tasselitass!!!
Mjau, högljutt medjam! TassKram Wikki
Maritha har berättat att dom kommer att få en hel by av såna här småhus till en av rastgårdarna. Häftigt ”””’
Nalle
Det låter som att katterna verkligen kan anse sig ha ”katthem” då! Läckert!
NosPuss Wikki