Att ge är roligare än att få?

Ibland blir hjärtat så stort, när man får ge bort något, bara för att man plötsligt vill…

Inte att ge för att man tycker synd om någon, inte att ge för att någon tigger eller ber om det, inte ge för att man känner sig tvungen. Utan när man inser att man har något som någon annan behöver bättre – och det känns som en befrielse att lämna det vidare till nytta, glädje och gagn!

Jag tror på den spontana gåvan, att som inte behöver vara dyrbar eller ens materiell. Ibland handlar det om att ge den där speciella klappen eller kramen, ibland handlar det bara om att lysa upp i ett leende!

Livets innersta glädje ryms inte i saker eller pengar. (Du har så rätt där, Neko!) Livets innersta glädje och finaste värden finns i de moment av djup och osolkad lycka som uppstår:
– När en skygg katt inte viker undan för klappen utan möter ens hand med en tillgiven buff och börjar spinna första gången
– När en saknad vän äntligen hör av sig
– När den älskade möter din blick med värme och ler
– När man tar den där första klunken varm choklad ut termosen medan man vilar en stund i skidspåret
– När handen känner att den sjuka kattens nos är sval igen och blicken återfått glansen
– När ett upprymt barn skrattar
– När den första tussilagon dyker upp på dikeskanten
– När en liten kattunge tar sina första stapplande steg

Livets värde är inte dina ting. Livets värde är allt det som du INTE kan stoppa i ryggsäcken när du går: All din kunskap, din klokhet, dina upplevelser och dina minnen… De är inte tunga att bära.

Resten kan man ge bort!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki