Trettio vanvårdade katter – eller hur var det???

Flera gånger under året har tidningsrubrikerna varit stora och svarta när människor visat sig ha enorma mängder katter i en lägenhet eller på en gård, och där det kanske en gång funnits ett gott uppsåt har ”något svämmat över” och situationen blivit katastrofal – för ”kattvännen” och för katterna.

För alla oss som jobbar med eller nära katthemsverksamhet är detta en återkommande problematik: Människor som ofta i god vilja tar hand om katter – men det blir för många katter, pengar räcker inte till bra vård och skötsel eller kastreringar, det blir ännu fler katter, och fler och fler – till slut finns inte ens nog med mat och ork till att hålla rent omkring dem. Situationen blir ohållbar och kan eskalera snabbt.

Runtom kan säkert många intyga att personen det berör verkligen är en god djurvän eller en sympatisk människa, en kattälskare. Ibland kan denna person ha haft god omsorg om även en stor kattkoloni under lång tid – men det räcker med en kortare tids sjukdom så faller allt samman, om inget skyddsnät med medhjälpare och  inkomstgarantier finns, eller en organiserad verksamhet som stöder så stor katthantering.

Och de som drabbas är katterna. Katterna har inget val, inget skyddsnät, inga inkomster, ingen given säkerhet att få mat, mediciner eller kattsanden bytt, om det ens finns någon. Katterna sitter där mellan fyra väggar och omvårdnaden övergår i vanvård och lidande istället.

I NA stod häromveckan rubriken: ”30 vanvårdade katter i ett hus”… Länsstyrelsens djurvårdsinspektör och två polisbilar tog sig in i en fastighet i Örebro län efter en anmälan. ”Genom fönstren såg vi att det fanns väldigt många katter och att några var i dålig kondition. Ägaren gick just då inte att nå.” gick det att läsa. Men den berörda kattägaren var just då med en katt till veterinären och var inte svårare att nå än att hennes granne fick fatt i henne på en gång och meddelade att polisen var där? Så man kan ju undra om de ens försökte?

Här var det inte alls en utflippad kattkoloni som hamnat i vanskötsel ens. Det var förvisso en väldig massa katter i ett hus – och så många att det borde ha funnits tillstånd – men alla hade rikligt med mat, lådor, sovplatser och regelbunden omsorg. En hel del av dem hade hastigt landat här från en koloni som räddats i Falun och fördelats över många katthem. För personen med katterna var räddningen av dem det viktigaste. Hon har lång erfarenhet av katter med sjukdomar och speciella behov, så detta var första stationen för dem.

Men tidningen och ingripandet satte fart på väldigt mycket prat, både på nätet och i vårt katthems gästbok. Var det verkligen ett jourhem?

Och ja, det var det. Ett duktigt jourhem med för stort hjärta. Så här skriver Örebro Katthem på sin hemsidas gästbok för att skingra alla frågetecken:

Angående  ”vanvårdsfallet med 30 katter”Till att börja med har föreningens avsikt aldrig varit att tiga ihjäl någonting och vi har definitivt inte haft som avsikt att hålla oss undan.
Men för att bemöta något så måste man ha alla fakta på bordet och även fundera på vad som har hänt men framför allt fundera på hur vi hanterar detta.
Det stämmer att det är vårt jourhem och även en person som är aktiv i föreningen. Men vi i styrelsen har inte förrän nyligen haft vetskap om antalet katter som bott där.
Personens huvudsakliga roll har bla varit att vara behjälplig med sjuka katter i föreningen då hon har god kunskap inom området och även tät kontakt med våra närliggande veterinärer för både hjälp och råd.
Hon har genom året hjälpt 1000 tals katter från en fruktansvärd tillvaro och ägnat både stort hjärta och mycket tid åt verksamheten. Jag vet att de katter som bott hemma hos henne har fått god omvårdnad, bra foder och även dagligt rensade lådor tillsammans med en stor portion kärlek. Att antalet sjuka katter var stort beror på att hon ”valt” att på eget bevåg behandla ett flertal hemma, då många andra vägrar ta emot en sjuklig katt. Samtliga av Länsstyrelsen utpekade katter är nu veterinärbesiktade utan några större medicinska anmärkningar.

På vårt styrelsemöte 22/11 där även hon var inbjuden tog vi följande beslut:
1. Styrelsen anser inte att det är acceptabelt att hon tagit in ett så stort antal katter utan tillstånd.
2. Hon får inte fortsätta som jourhem.
3. Successivt kommer hon att avgå som kontaktperson.
4. Styrelsen vill att hon arbetar kvar aktivt inom föreningen men övergår till rent fältarbete.
Sammanfattningsvis gör vi denna omstrukturering för att undvika att denna situation uppstår igen men även för att vi vill hjälpa henne personligen då vi anser att hon gör ett mycket bra arbete inom föreningen.

Marita Beigrund, ordförande marita@orebrokatthem.com genom Jaana Karkulehto, styrelsemedlem”

Och även de katter som får vara kvar i detta hem (I godkänt antal) har besiktigats av veterinär och befunnits i utmärkt skick. Ja, en var kanske lite men ofarligt förstoppad och fick behandling för det. Veterinären tyckte även de var fina i pälsen och godkände dem utan tvekan.

Som ni säkert kan gissa har jag känt till det mesta kring detta men av respekt för styrelsen inte velat yttra något om ovanstånde. De ville få till ett styrelsemöte och en handlingsplan överenskommen först.

Dessutom tycker jag katthemsföreningen ska ha heder för sitt beslut att fortsätta anlita sin medarbetare, om än på annat sätt, då hon hjälpt otaliga katter!

Så slutligen, efter denna långa historia på nattkröken: Visst ska vi fortsätta ingripa när något inte står rätt till kring katter! Men så ska vi lära av detta att allt som står i en svart rubrik i media är inte alltid hela sanningen… *blinkar*

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki