Vem har den längsta, den största, den bredaste, den finaste? Som dessutom ska kunna stå upp snyggt? Tekniken är viktig…
Här är det Nova som imponerar på Ville med en verkligt tjusig svans – uppfluffad och med elegant böjning.
Man ska vara noga med hållningen – en snyggt svängd svans imponerar mer än ett spretigt trassel!
Om det är något vi katter gör, så är det att hålla koll på varandras svansar! Svansen är rena barometern som talar om så gott som allt: Humör, hälsa och – viktigt för katter – rang. Bland människor verkar det inte så fint att tala om rang, men hos oss katter är det naturligt och nödvändigt. Att ha rätt plats etablerad i kattgänget skapar trygghet och lugn. Med svansen signalerar vi raskt position och så behövs inga ytterligare krumbukter. Ett praktiskt system som människor borde ta efter!
Så det är Wikkis fredsbudskap: VISA SVANSEN, ALLIHOP!
Visst borde människor ta efter när det gäller svansspråket, men de har ju inte fått nån svans, stackarna. Inte undra på att det är så svårt att läsa av dem och att det blir så mycket MISSförstånd i världen.
Undrar om man kan förse människor med lös-svansar och lära dem använda dem? Hmmm…
NosPuss Wikki
***Svänger med våra lurviga,yviga svansar***
MYCKET tjusiga svansar, på min ära! Swing it, cats!
TassKram Wikki
*viftar ivrigt* Jag viftar svans så mycket jag bara kan. *vift vift*
Oh vilken snygg svans…. *kurrar*
NosPuss Wikki
Puma har tyvärr fortfarande inte förstått det där med rang. Jag visar klart och tydligt att jag bestämmer men han fortsätter ändå att krumbukta sig. Ungkatter alltså de har inget vett längre, de ska ju respektera oss äldre. Tass/Puma
Ja man kan få banka på dem rätt länge innan de fattar det där. Lyckligtvis var Nova helt färdigdrillad med sånt när hon flyttade in hos mig. *spinner*
TassKram Wikki
Vilken vansinnigt stilig svansföring du har, vi lyfter svansen rakt upp när vi är nyfikna på något eller när vi gjort något fynd ute. Annars när vi är glada viftar vi med svansen från sida till sida och är vi jätteglad viftar vi på som bara den. Är vi uttråkade hänger den rakt ner mot golvet och när vi är rädda åker den in under magen. Lite om oss taxsvansar som vi oxå använder som signaler till våra artfränder. Tyvärr så har vi inte samma språk som er katter så därför missförstår vi ofta varandra.
Taxkramisar.
Det är ju tur att jag har haft en hundmamma och därför pratar utmärkt hundiska – även med svansen! Så när jag möter grannskapets jyckar på koppelpromenader ute, så hälsar jag dem med glada svansvift. Så personligen kan jag klara ut MISSförstånd med hundar utan problem. De brukar bara vara tämligen förvirrade om huruvida jag är KATT eller HUND…
TassKram Wikki