Världens minsta man med sin katt

Det finns många berömda män med berömda katter, men den här har du kanske aldrig sett förut:

Fotot är taget den 26e oktober 1956 och föreställer Henry Behrens, då världens minsta man, som ömsint umgås med sin normalstora svarta katt. De står utanför dörren till sitt blygsamma hus på nr 30 Graham Road i Worthing. Huset, som de flyttade in i 1951, var inte speciellt anpassat till Henrys längd på 70 cm eller hans fru Emmie, som inte var längre än en knapp meter.

För att kunna diska stod Mr. Behrens på ett lågt bord. Katten ligger bredvid och ser ut att må gott! Bilderna ingår i en serie förunderliga foton som togs av The Weekend Mail. Det finns bilder på Henry stående på tå för att nå upp och posta ett brev eller på väg över gatan utanför postkontoret på Chapel Road.

Möblerna i familjens hus var anpassat små, och en grannfru, Margaret Shaw på Tennyson Road intill, minns när familjen Behrens flyttade in: ”We were intrigued to see tiny little chairs and furniture being unloaded from the removal van. We assumed a family with children were to be our new neighbours. I always remember seeing the very small pairs of white canvas shoes drying in the sun on the garden wall. I could hardly believe they belonged to a man with feet smaller than my four-year-old daughter.”

Detta världens minsta par levde på att turnera världen runt med ”Burton Lester and his World Famous Midgets and Miniature Music’s midget troupe”. Henry uppträdde under artistnamnet Jack Fullford, och lär också finnas med i en glimt i en Helan&Halvan film.

Att vara så liten kan inte ha varit lätt, en reporter skrev ”When some lumbering great clumsy six-footer comes up behind Henry Behrens saying, ’Come along, my little man, I’ll take you across the road’ – that’s when Henry Behrens blows his top.” Att vara 62 år och bli behandlad som ett litet barn var kanske inte så uppskattat.

Kanske var det en skön tanke att hans katt såg honom som sin människa, oavsett storlek?

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki