Det smäller och brakar,
raket på raket,
och elden den sprakar
glödande het.
Gömd på altanen
lillkatten ser
de vuxna och barnen
som stojar och leker.
Men matte hon vet
att kisse blir skygg,
hon sätter sig ner
och smeker kattens rygg.
En nos smyger in
i handen helt stilla:
Hos dig är jag trygg,
berättar den lilla.
Författare: Wikki
Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia
Visa alla inlägg av Wikki
Åh så fin dikt. Blir alldeles varm i pälsen. *tittar förskräckt* Oj, trodde nästan jag brann där. hehe Visst är det skönt att kunna stoppa in nosen i sin människas hand och gömma sig? *kurr*
Bästa kurr själv, Sippo! Jag blir så glad när du tassar förbi!
NosPuss Wikki