Allt gick bra…

Jag glömde ju att meddela: Efter tumultet hos veterinär Stina, när jag nästan tappade luften, så blev det ju inget blodprov taget. Ni anar nog att jag skämdes liteför allt morrande och fräsande, men matte var mycket tröstande och förstående och sa att det är OK att bli rädd för att bli stucken… (Mjau, hon berättade att husse är ännu mer stickrädd!!!)

Så nästa morgon tassade vi upp tidigt och åkte till veterinären igen, och nu fick jag krypa direkt in i en bus-katt-hållare-väska. Innan jag hann säga jam ens så var blodprovet taget och gissa vad: Jag hade alldeles jättefina värden!!! På allt! Puh!

Fast jag ska ändå hålla lite diet och gå ned något i vikt. Nåjam, kan Tanja fixa det, så ska väl jag också klara den saken!!!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki