Till minne av en alldeles särskild Putte

Han kom från Vretstorp, från ett liv i misär. Katthemmet hade hämtat rader av katter där, efter att en man avlidit – mer än trettio katter i alla åldrar, alla färger. Somliga gick ute länge innan de kunde fångas in, sjuka och medfarna. Blythe var en av dem – Putte som han fick heta i sitt jourhem, och där han fick stanna, i kärlek och trygghet. Putte, som sedan länge mist ett öga och knappt hade syn på det kvarvarande, fann livsglädje och fyllde ett stort hussehjärta med glädje.
putte
De sitter vid RegnbågsBron, en samling brokiga, vita, röda och svartvita katter, alla med namn som börjar på B: Berna, Brima, Blanche, Bissa, Bettan, Boston… Och de ser hur Sankte Pelle ledsagar en stilig hankatt genom den gnistrande PärlePorten. Men Bugsi kan inte vänta utan jamar:
”Men varför blundar du när du kommer? Du är ju helad, frisk och fin nu och klädd i så vackra änglavingar, du kan ju se nu?!”
Då öppnar Blythe/Putte sina återskapade vackra ögon och säger stilla:
”Jag vet. Men mina blinda ögon bär ännu bilden av och känslan av min älskade människas kärleksfulla händer, som höll mig så gott. Jag ville bära med mig det underbara ända hit!”
Och SkaparKatten böjer sig ned och buffar sin nyaste ängel mjukt med Sin Nos och spinner: ”Det är fullbordat!”

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

8 reaktioner till “Till minne av en alldeles särskild Putte”

    1. Han var en speciell katt – precis som alla katter är speciella på sitt sätt! TassKram Wikki

    1. I november hjälpte vi Putte via SnuffeFonden när hans kisseri krånglade – han fick lite mertid hos sin familj, det känns bra att veta! NosPuss Wikki

  1. Ett telefonsamtal: ”Birgit, jag tror att det är en kisse som vi behöver ta bort.” Jag kommer och hämtar honom. Han kom att få vara på min toalett. När han kom ur buren, hoppade han med skutt upp på toalett, vidare till tvättmaskin, via fönsterbräda upp på ett skåp. Två veterinärer tyckte nog att han skulle få somna in. Den andra sa: ”Innan du blir förälskad.” Men det var ju kört. Erik Kjellgren i Arboga sa: ”Den här katten behöver inte avlivas! Om någon vill göra det, så kan du hänvisa till mig!” Jag glömmer aldrig varken Eriks ord eller Putte/Blythe. Frid över dig Putte!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *