Berättelsen om Lusse

Direkt från Södertälje Katthems sida har jag saxat den här gripande skildringen (Vilket jag hoppas att de kan förlåta mig!) om katten Lusse… När du läst den, så förstår du varför jag oavbrutet tjatar ”STÖD DITT LOKALA KATTHEM!” – här har ni ”Berättelsen om Lusse”:

lussex

Öronen sönderklösta av skabb, tovor på hela bakkroppen som cement, ryggraden som på en dinosaurie, grå var alla dina fina vita strumpor. Dina trampdynor som ska vara rosa var rödstrimmiga, smutsiga och hårda efter de ändlösa trampandet ute utan att någonsin få komma in till någon.

Hur kände du det i vintras? I 20 minusgrader? Fanns det någon som ägnade ens en minut till den lilla smutsiga katten som ingen ägde?

Mina egna katter rynkade på sina små nosar vid balkongdörren för att sedan vända. ”Usch så kallt, aldrig vill vi gå ut i denna kyla.” Vem frågade dig om du ville ligga under några presenningar för att försöka undkomma den bitande isvinden. Hur kunde du sova? När magen vred sig i hunger varenda minut av dina dagar. Inte kunde du väl fånga någon råtta när snön växte sig till ett berg i parken. Hur kan du fortfarande vara i livet?

Först på dag 5 i min varma säng kom det första spinnet. Hur länge sedan var det som du spunnit? Slickat och putsat dig har du ännu inte gjort efter en vecka.

Jag och du ligger och tittar på varandra. Jag är lika glad som du över att ha fått rädda dig. Det är en ynnest att få möjligheten att få lära känna dig. En kattfarbror ligger nu bredvid mig på min varma kudde. Och nu är fasan slut. Aldrig, aldrig sviker jag dig som du blivit sviken.

Visst är berättelsen fin!! Jag darrar ända ut i morrhåren när jag läser den sista raden och den ekar om och om igen i mig… Den borde vara ett mantra för alla som tar sig an en hemlös katt: Aldrig, aldrig sviker jag dig som du blivit sviken. Aldrig, aldrig sviker jag dig som du blivit sviken. Aldrig, aldrig sviker jag dig som du blivit sviken….

…och egentligen borde INGEN katt behöva råka ut för att bli det…

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

18 reaktioner till “Berättelsen om Lusse”

  1. Blir så glad och rörd att det finns så underbara människor. Det är så gott alla katter ska ha det. Kram till dig du Lusses räddare.

    Svara

    1. Mjau, ibland ser vi missar från vårt fönster, som inte har det lika bra som vi… Jag vet att matte och de andra på katthemmet hjälper så många de bara kan – men bland räcker inte deras stora hjärtan till. *suck*
      NosPuss Wikki

      Svara

  5. Blir lika glad varje gång en liten hemlös kisse får ett nytt hem. Och lika ledsen blir jag när jag tänker på de kanske hundratusen som blivit svikna och aldrig kommer att få ett hem. Hur kan 2-beningar vara så fruktansvärt egoistiska och sakna all empati?? Morr i kubik!

    Svara

  6. Ledsna när vi tänker på alla de katter som har det så här. Glada för Lusses skull. Absolut en bra devis när man tar sig an en katt. Nosbuff

    Svara

  7. Tårarna dök upp… Men, så underbart att han till sist hittade denna fantastiska människa, eller hon hittade honom, det är vår stora önskan att alla små kisar ska få, hitta eller bli hittade av en människa med vacker själ! ”Tragivackert skrivet” också… Må hans liv nu bliva långt och lyckligt =^:^=

    Nospuss

    Svara

  8. Wikki vi gråter av glädje och sorg samtidigt! Men mest glädje ju! Aldrig skall jag sluta älska dig är nog vad hans matte tänker!

    Så härligt att få ett för-evigt-hem!

    Nos puss Svennis och Siggan

    Svara

  9. Åh underbara människa som räddade och tar hand om denna lilla krake Lusse.
    Hur kan människan sova gott om natten när man slängt ut sin misse och utan empati kan låta den gå vind för våg och inte undra hur den har det/klarar sej ensam ute.
    Tack du underbara eller det finns ju många underbara som räddar ensamma missar till ett nytt liv med värme-mat och kärlek.

    Ni är djurens ”ÄNGLAR”

    Tack tack för allt gott ni gör.

    Svara

    1. De är underbara, Änglarna som räddar katter… och så är det så värmande att få läsa en så vacker berättelse!
      Hopaps vederbörande läser ditt breöm också!
      NosPuss Wikki

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *