Hur kan en matte ha så gott om tårar
Hur kan de alls få plats
Just i stunden som är allra svårast
höll du ju min tass
Du var mitt allt i varje skede
Du kallade mig för ”Skatt!”
Jag vet, det var för dig jag levde
morgon, dag, skymning och natt
Så är för alla katter att vara
bandet mellan död och liv
Och en sak vet jag bara
Det består i Evig Tid…
Matte – jag är hos dig!
Jag är för alltid din katt
Vila i SkaparKattens Frid, Indigo Blue, vår vän Indy!
Snyft! Vi hoppas att alla människor som idag, igår och alla andra dagar mister *sin* Indy känner att ni gjort skillnad. Sorgen är kärlekens vågskål. De väger lika mycket.
Mjau – det är också värt risken att älska eller förlora; att få vara med om en annan varelse är underbart, unikt och magiskt! TassKram Wikki
Vi saknar dig så mycket. Vår egen Indigo Blue. Det är ett tomrum så stort att vi drunknar vissa dagar. Din leksak står kvar. Din säng likaså. Din urna är hemma. Din själ likaså. Julian och Madicken letar efter dig. Matte gråter.
Vila i frid du vackra själ. Du behövde gå allt för tidigt. Tack för att du varit här.
Ibland räcker inte orden och tårarna rinner i en evig flod – men varje tår är en gnistrande vacker vattendiamant som visar hur älskad också en katt kan vara! Och älskar de där sista orden ”Tack för att du varit här.” SkaparKatten hör dem och ler. NosPuss Wikki