Den Store Benke har tassat till SkaparKatten

På Örebro Katthem hänger ett guldinramat porträtt av en stilig gammelkatt med opalskimrande ögon. Det är vi extra vördsamma inför, för det berättar hur man kan finna en katt på de mest oväntade sätt – en katt som kan vara mer än vad man anar!

Han hette Benke, den noble gamle herrn, och historien om honom börjar för många år sedan… Det var sommaren 2006 som Benkes matte och husse gick bort, och Benke började söka sig ett nytt hem. Han behövde inte flytta så långt, bara så där 50 meter, för att hitta och adoptera en ny husse!

Om Benkes ursprung visste ingen särskilt mycket men det ryktades att denna ganska nätta kille skulle vara en äkta Maine Coon, och nya husse började söka efter hans ursprung. Men veterinären som Benke träffade tyckte att huvudet stämmer men nosen – tuten – är för liten. Sedan sa hon: ”Nu måste jag hålla för hans öron så att han inte hör oss!” och viskade: ”Han ser precis ut som en Maine Coonhona skall göra…”. Till sist fick husse ett tips om en uppfödare som kanske kunde veta mer, och till stor lycka blev det napp under 2010 – Benke fick sin stamtavla och ett födelsedatum: 23 november 1994 – han var en riktig senior! Men en av de här småtussarna är faktiskt Benke:

Uppfödaren förklarade att Benke tillhörde den gamla stammens Maine Coon och var ”för den tiden” helt korrekt i sitt utseende, och lockade honom med till utställning 2010, där han alltså visades för första gången isi tt liv, 16 år gammal, och skötte sig excellent! Och senare kom han på utställning i Örebro i februari 2011 – det var där matte och Stora matte träffade den vackra gentlekatten! Sedan dess har vi följt Benkes äventyr, och hållit kontakt med hans mysiga husse.

Ett tag var det tänkt att Benke skulle kliva upp i utställningsringen igen hos oss i Örebro 2012 för att vid 18 års ålder visas och därmed bli äldsta någonsin utställda Maine Coon i Skandinavien, men då sade gamlingens hälsa ifrån, och eftersom husse satte Benkes egen bekvämlighet och åldersfrid före vinstrosetter och ära, så fick Benke ta igen sig hemma. (Benkes fosterson Lill-Berra gav sig ut i tävlandet istället. Heder åt en sådan husse!)

Och till tröst, för att vi inte fick träffa Benke då, fick vi hans porträtt av husse, och med önskan att det skulle sättas upp på Örebro Katthem. Där hänger det nu, och vi gissar att ÄnglaKatten Benke kommer att hålla en vakande tass över katterna där… För i förrgår kom det sorgsna meddelandet från Benkes husse:
”Vill bara meddela att Benke fick somna in igår den 17/12-2013. Han blev hastigt sämre, han led ju av kronisk Bronkit den senaste tiden av sitt liv o har medicinerats för det sedan i somras. Jag såg det på honom i helgen som gick att han ville få somna in med värdighet. Så igår tog jag honom till veterinären där han fick somna in. Hade annars hoppats på att vi alla – husse, Benke, Lill-Berra samt Alfons skulle få fira jul tillsammans samt att Benke skulle få uppleva en sista sommar. Tyvärr så går inte alltid saker o ting som man hoppas
på. Vila i frid underbara, älskade lilla Benke, jag kommer aldrig att glömma dig o du kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta. /Per (Benkes Husse)”…

”Du, SkaparKatten! Den är Perfekt!” suckar Benke belåtet… ”Altanen här i KattHimlen ser precis ut som den där hemma hos husse!” Han känner prövande med tassarna, och en varm sol lyser på hans alldeles nya silverskimrande änglakattvingar. ”Mjau!” säger SkaparKatten belåtet, ”Och här kan du vänta tills husse och dina vänner kommer… För här i Evigheten finns ingen tid, och allt är nu, så det kommer bara att bli en kort väntan.” Benke sträcker ut sig i solgasset och börjar spinna tryggt. SkaparKatten stämmer in: ”Det är fullbordat!”

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki