Ibland händer det man inte vill skall hända, och man mister en liten katt fastän man kämpat så för att rädda den…. och då finns det tårar nog att fylla ett hav!
Stora matte berättar:
”För kattmamma Nellie var utgången instinktivt given redan igår, när hon i födselsmärtornas panik råkade bita sin första lilla unge illa. Hon brydde sig inte om den. Det var bara vi människor som så förtvivlat gärna vill rädda dess liv! I synnerhet Nellies matte Helena och Livbojens hjärtevarma Sara… Så hela natten vaktade Sara den lille – gav små droppar kattungemjölk och värmde en vetekudde så han inte skulle frysa, viskade tusen mjuka små ord i hans öra… Sara gjorde ett fantastiskt försök… Och hon lånade ut sin nyckel så att jag kunde gå dit under dagen när hon jobbade för att titta till de små.
Men när jag kom dit var det alldeles alldeles tyst och stilla, och jag gick med försiktiga steg uppför trappan till den fina kattvinden där Nellie och ungarna fanns. Och luften runtom mig susade av kattänglavingar!!
Han var så stilla, den lille, han andades knappt. Nellies återstående två ungar hade hittat sina spenar och fick nu mjölk och värme hos sin spinnande lurviga mamma. Jag värmde hans vetekudde ordentligt och lade honom nära Nellie, som bara nosade lite, och så återgick till sina levande barn. Och kattänglarna i luften susade som vindklockor och skimrade i luften kring honom. Eller var det bara tårarna i mina ögon?
Nu är han i alla fall en av dem, kattänglarna. Kärleksfulla Sara gjorde allt för att hålla dig kvar och var hos dig in i det sista. Förlåt, lilla kisse, att vi inte hann rädda dig!
Men just för sådana som dig ska vi fortsätta att rädda andra katter, och försöka lära alla människor att fatta att detta är vad som kan hända om man inte tar hand om sina katter ordentligt, och kastrerar dem i tid!”
Och i SkaparKattens famn vilar den lille nu och har inte ont, fryser inte, hungrar inte. Änglakatterna spinner för honom, vaggar honom ömt och viskar: Det är fullbordat!
OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO !
SÅ LEDSAMT ! EN VARM KRAM TILL DIG VÅR FINA VÄN SOM STÄLLT UPP FÖR MIN DOTTER I DENNA SVÅRA STUND / KRAM SARAS MAMMA
KRAM KRAM KRAM !!!,
Å tack Saras mamma, hälsar Stora matte!!! *rörd tår på kattnosen*TassKram Wikki
”Tårar på nosen” så ledsna vi blir. Så sorgligt men omtanke och värme in i det sista. Tröstbuff
Mjau, alla gjorde vad de kunde för den lille… *snyft*TassKram Wikki
Stackars liten. Men nu har han det bra hos skaparkatten. *sniff*
Mjau, så är det. *sniff också*TassKram Wikki
Wikki, Stora matte är den bästa berättaren vi har läst på länge! Hon fängslar och gör så vi får tårar i ögonen!
TassKram från Signe och matte Agnes (Sven är hos veterinären nu och vi vet inget men meddelar så fort vi vet)
Stora matte hälsar och tackar ödmjukt för kattplimangen! Hon är rätt bra att ha som gästskribent! NosPuss Wikki
*Gråter*
Vi har också gråtit – en sjö nästan! NosPuss Wikki
Åh jag börjar gråta 🙁 Så sorgligt!
Mjau, vi är ledsna – men nu måste vi hjälpa Nellie att ta hand om ungarna som är kvar!NosPuss Wikki
Absolut! De små som lever måste få det bra nu.
http://highlandertess.blogg.se/2010/june/skaffa-inte-sommarkatt.html
Visst är det så! De levande ska vi hjälpa att leva nu! Vilket jättebra inlägg du skrivit om sommarkatter! *spinner*TassKram Wikki
JÄTTESTORA KRAMAR!!!! till SARA och INGER som kämpade sådant med Nellies lilla hjärtegull.
Och även ett STORT TACK till alla fina medmänniskor som har hört av sig här.
Nellies husse och matte har gråtit STORA tårar.
Vi tänker på lilla Pepzi (som vi inom våran familj kallade den)
Varma kärleksfulla hälsningar Nellies husse
och matte.
Mjau tack snälla ni! Skönt att sådana människor som ni finns! Ni behövs också, jättemycket! *spinner*De mjukaste TassKramar Wikki
Ååååh, vad sorgsna vi känner oss *sniff snyft*. Men vi tror också på det Sippo skriver, att den lilla fina har det bra hos Skaparkatten.
Massor av Tasskramar till alla som kämpar och engarerar sig för kisars liv och väl
Mjau, SkaparKatten tar han om alla små kattänglar!NosPuss Wikki
Åh, vad sorgligt! Tänk att det inte går att rädda ett sånt litet liv, oj vad tårarna trillar.
Mjau vi försökte i alla fall… NosPuss Wikki