Nu skriver Nyhetskanalen att de fanns i en villa i GRÖNINGE, inte GRÖDINGE. Ja, det kan väl gå att skriva fel… På ett ställe har texten också ändrats till ”Omkring 200 katter omhändertogs av polisen i en villa i Grödinge i onsdags. Större delen av katterna fick avlivas på grund av vanvård eftersom katter som trängs ihop så många på ett litet utrymme i regel blir förvildade och drabbas av infektioner och inavel.”
Ny text anger också att ”Katterna hade på grund av vanvården både drabbats av infektioner och blivit ohanterliga.” vilket var Länsstyrelsens argument för avlivningen.
Jag är inte förvånad. Men man kan inte ha 200 katter utan att någon märker det. Varför har ingen reagerat och ingripit innan det var för sent? Varför???
Bedrövligt är vad det är. Förstår inte hur det kan få bli så. ”gråter över alla stackars katter” Nosbuff
Nej, det är mycket man inte förstår… Har en väldigt tårvåt tass som kudde – stackars missar!
NosPuss Wikki
Förstår verkligen inte hur ingen har märkt något förrän det har blivit så många….?!
Mjau… man undrar… TassKram Wikki
Länsstyrelsen har faktiskt ansvar för djur i Sverige. Det går inte att sitta framför en dator hela dagarna, vilket kanske är bekvämast. Man måste var ute och röra sig. Dessutom har grannar, vänner och anhöriga ett stort ansvar – vi alla alltså. Misstänker vi att djur far illa ska det anmälas.
Det tragiska är att folk är rädda att bli inblandade, indragna, medansvariga? De vill inte få andras problem på halsen… Så då tragiskt nog blundar man, anmäler inte. ”Det är ju bara katter.” *snyft*
NosPuss Wikki
Folk är alldeles för rädda att lägga sig i i Sverige 🙁 stackars katter!
Kram Jam o Spinn
(Ps: Jag postade bössan i går Ds) Hoppas att ni får in en massa slantar:)
HI hi tack snälla Slumpen och matte – och tack för det första bidraget som låg i den! *leende* Alltsammans har kommit fram! Nu ska den bara dekoreras a la Wikki och sedan ska den användas! Stoooort tack!
TassKram Wikki
Vi har också varit rätt ’ohanterliga’ men det betyder inte att vi inte kunde bli trevliga, om ej ännu inte knä sittande, katter.
Jag, Chanda, är född utomhus av en mamma som antagligen någon tröttnat på – eller så ville de inte ha problem med mig och mina syskon så vi fick födas till en tillvaro där vi snabbt lärde oss att akta oss för de konstiga på två ben som vi inte visste om de ville oss väl eller inte. Tur för mig som några väldigt envisa volontärer lyckades överlista, annars hade jag dött när jag födde mina kattungar några dagar senare.
Och jag, Pumba, har haft en uppväxt ungefär som de kissar du beskriver. Fast vi var ’bara’ 33 st i ett litet rum med en upp-och-nedvänd soffa till låda och mat fick vi när han som hade oss kom ihåg det. Som tur var blev han väldigt sjuk och skulle få hemtjänst, men människorna på hemtjänsten vägrade hjälpa honom innan vi fick hjälp. Några av oss var så sjuka att de fick gå över Regnbågsbron, men de allra flesta av oss fick nya hem med hjälp av ett katthem i Stockholm. Jag är väldigt glad över att det katthemmet blev kontaktat och fanns på plats när Länsstyrelsen kom till vårt f.d ’hem’. Annars……….
Mjau, Chanda och Pumba, ibland har vi hittekatter tur – när rätt människa råkar göra rätt sak i rätt ögonblick. (Som när matte fick se mig på grannens balkong och våra blickar möttes!) En sak är säker, utan våra speciella människor skulle ingen av oss finnas idag!
Så tack alla katthem för att ni finns! Ni är oersättliga! Länsstyreslerna har alldeles för panikbråttom att skicka katter i döden och där har vi en uppgift att bearbeta dem och skapa opinion, eller utveckla samarbeten mellan dem och katthemmen… Det finns hur mycket jobb som helst! Galaxens SuperHjältar var är ni nånstans?!!
TassKram Wikki
Jaaaa VARFÖR??? Gråter & ? värker!
Ofattbart… NosPussar Wikki