Så kom äntligen kattfriheten som husse och matte lovat!

I nästan en vecka slapp jag sele och koppel och ALLA dörrar stod öppna hela dagarna! Å det var fantastiskt, jag sprang ut och in och ut och uín och ut igen – bara för känslan att kunna gå i gräset precis när jag ville!

En av mina nya favoritplatser blev att sitta på den lilla bergklacken och spana upp mot takfoten på verkstaden. Precis där under takpannorna (vid kaprifolen som syns klättra uppför väggen) fanns ju svalornas bo. ”Tyvärr ointagligt” berättade Ville, så vi lekte ”fånga svans” i gräset istället!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki