Våren kommer – och kattungarna

Fortare än vi anar är årets första kattungar på väg. Okastrerade honor som går ute är vid det här laget troligen redan gravida, och mängder av kattungar föds längre fram, som egentligen inte är önskade eller blir ordentligt omhändertagna. Det är sorgligt och det är en tragedi för var och en liten katt som kunde ha sluppit detta om alla kattägare tog sitt ansvar och såg till att kastrera sin misse innan den släpps ut!

Jag är riktigt ARG på den hankattsägare som Stora matte berättat att hon haft en rejäl dust med idag: Han ansåg nämligen att det var BARA HONkattsägarna som var skyldiga att kastrera – hans kära missehanne skulle ju inte ”behöva mista kulorna och sitt lilla roliga” när det ju de facto inte är hankatter som FÖDER ungarna!!!

Vilken sopprot, jag kan inte jama annat! Inte nog med att denna kattägare är nonchalant, han negligerar över huvud taget de risker som han utsätter sin hankatt för… En fertil hanne har generellt fler slagsmålsskador som kan bli allvarliga, han kan springa kilometervis för att leta honor och utsätts för faror både i trafiken och naturen. Det är inte helt ovanligt att sådana hankatter aldrig kommer hem igen – det ”lilla roliga” är en enbart mänsklig synvinkel, och något som en kastrerad hanne inte alls saknar! Bryr man sig inte mer om sin katt än så???

Den här korkbollen till kattägare hade någon förvrängd synvinkel om att alla katter ute var ägda och under ”någon annan kattägares ansvar” – att hans hankatt kunde råka göra icke ägda förvildade honkatter hade han inte ens reflekterat över! Efter en tämligen offentlig utskällning inför alla i fikarummet på jobbet slokade han en del, och vi hoppas det ska medföra ett tryck som betyder att en viss kattkille snart kommer att mista sina ”bollar”…

Ingen vill väl hitta sin hankatt först framåt hösten som ett malätet vrak? Det är så de kan se ut nämligen, de vilsegångna hannar som ägnat sommaren till att slåss om en honas gunst och leta mat i främmande revir, när de kommer till katthemmens omsorg. Skadade, skabbiga, avmagrade och smutsiga. Det ”lilla roliga” är inte så roligt då, eller hur?

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki