Våren kommer – och kattungarna

artgrudge:</p><br /> <p>neko<br /><br />
Fortare än vi anar är årets första kattungar på väg. Okastrerade honor som går ute är vid det här laget troligen redan gravida, och mängder av kattungar föds längre fram, som egentligen inte är önskade eller blir ordentligt omhändertagna. Det är sorgligt och det är en tragedi för var och en liten katt som kunde ha sluppit detta om alla kattägare tog sitt ansvar och såg till att kastrera sin misse innan den släpps ut!

Jag är riktigt ARG på den hankattsägare som Stora matte berättat att hon haft en rejäl dust med idag: Han ansåg nämligen att det var BARA HONkattsägarna som var skyldiga att kastrera – hans kära missehanne skulle ju inte ”behöva mista kulorna och sitt lilla roliga” när det ju de facto inte är hankatter som FÖDER ungarna!!!

Vilken sopprot, jag kan inte jama annat! Inte nog med att denna kattägare är nonchalant, han negligerar över huvud taget de risker som han utsätter sin hankatt för… En fertil hanne har generellt fler slagsmålsskador som kan bli allvarliga, han kan springa kilometervis för att leta honor och utsätts för faror både i trafiken och naturen. Det är inte helt ovanligt att sådana hankatter aldrig kommer hem igen – det ”lilla roliga” är en enbart mänsklig synvinkel, och något som en kastrerad hanne inte alls saknar! Bryr man sig inte mer om sin katt än så???

Den här korkbollen till kattägare hade någon förvrängd synvinkel om att alla katter ute var ägda och under ”någon annan kattägares ansvar” – att hans hankatt kunde råka göra icke ägda förvildade honkatter hade han inte ens reflekterat över! Efter en tämligen offentlig utskällning inför alla i fikarummet på jobbet slokade han en del, och vi hoppas det ska medföra ett tryck som betyder att en viss kattkille snart kommer att mista sina ”bollar”…

Ingen vill väl hitta sin hankatt först framåt hösten som ett malätet vrak? Det är så de kan se ut nämligen, de vilsegångna hannar som ägnat sommaren till att slåss om en honas gunst och leta mat i främmande revir, när de kommer till katthemmens omsorg. Skadade, skabbiga, avmagrade och smutsiga. Det ”lilla roliga” är inte så roligt då, eller hur?

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

10 reaktioner till “Våren kommer – och kattungarna”

  1. Å Wikki – så bra skrivet och beskrivet! Just den texten – och bilden – borde sitta i varje tidning så att alla läste den.

    Tass från Imma, abemissa

  2. Det där har faktiskt Matte också hört, det är en som har jourhem på Öland som såg till att kastrera honorna så hon slapp ungarna men hankatterna de får gå okastrerade. Hur kan man bara tänka så? Vi har ju en okastrerad hankatt som kommer förbi ibland och han var stilig i början men nu ser han verkligen för jävlig ut tyvärr så Matte börjar tycka synd om honom.

    1. Mjau, hur kan man tänka så? Ja det är en nöt att knäcka! Nu har i alla fall en person tänkt om och det tycker jag Stora matte hanterade bra. Kanske det i längden åpverkar fler, kan man hoppas! TassKram Wikki

    1. Mjau, hon kan vara lite vass ibland, men är mest snäll! ♥ Längtar till torsdag när vi får ses! NosPuss Wikki

  3. Hur dum får man vara? Ungefär som att säga att jag har inte ansvar för barnen som fötts av henne som jag gjorde med barn….eller?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *