Tusse på rymmen

Han är lite förvirrad, Villes grannkatt Tusse. Hans husse och matte har rest på semester och familjens mormor och morfar vaktar huset. Men Tusse förstår inte vart hans familj tagit vägen, så han har gett sig ut för att leta efter dem… Med målmedvetna tassar följer han vägen som han vet att lillmatte och lillhusse går när de ska till skolan, han letar och letar. Och hamnar vilse.

Den främmande människa-rösten som går och letar efter Tusse och ropar på honom, den bryr han sig inte om. Det är ju rätta matte, husse och barn han söker efter. När tassarna blir trötta och magen hungrig så går han till en dörr vid närmaste hus och jamar. Men människorna där är kattallergiska och kan inte släppa in honom. Men lite klappad blir han i alla fall. Nu är magen tom och han jamar ledset. Han har letat i tre dagar och tre nätter.

De allergiska men snälla människorna ringer på Villes familj och min stora matte på landet förstår direkt vad det är för en liten ledsen kisse de hittat. Hon åker dit med en kattkorg och hämtar Tusse. Han sitter där på den främmande trappan och ser tufsig och förbryllad ut. Men det kommer ett igenkännande jam och han buffar med hela sig av glädje. Så får Tusse åka bil hem till sig.

Nä men, jag är ju hemma! upptäcker Tusse och rusar till husets dörr. Och där kommer en morfar som letat oroligt efter rymlingen. Men Tusse har bara en sak i sitt lilla katthuvud just då: Mat – och så leta om husse och matte kommit hem än…. Det har de inte. Men Tusse är i alla fall på rätt ställe igen.

Jag vet hur Tusse känner sig. Det är viktigt att ha sina människor hos sig!

Tass på er! Wikki

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki