Någon som försökte i alla fall…

I dag läser jag sorgliga tidningsrubriker om katter som hittats påkörda och döda, och den som kört på har inte hört av sig till kattägaren, fastän katten haft halsband med telefonnummer… t ex i Östran om katten Leo. Kvar finns matte med en djup sorg.

Faktum är att den som kör på en katt är skyldig att meddela ägaren, eller om inte denne är spårbar, polisen. Tyvärr verkar inte ens polisen inse alla gånger att de har ett ansvar… Som den berömligt omtänksamma bilist som skrivit insändare i Corren fick uppleva:

Hej kattägare i Borensberg.
Igår (5/11 kl 16.30) var jag på väg till mitt arbete i Motala då det sprang det ut en mörk katt på vägen vid korsningen i Borensberg på väg 34. Hade ingen chans att bromsa tillräckligt mycket utan katten hamnade framför bilen och det höres en tydlig duns. Stannade en bit längre fram och gick flera rundor i diket för att hitta katten men gav efter en stund upp. Polisanmälde det inträffade men de var inte speciellt intresserade av händelse, namn eller telefonnummer. Det gör mig mycket ont att veta att det eventuellt finns ett skadat husdjur där ute då jag själv är kattägare. Gjorde allt jag kunde göra och hoppas att kissen kom hem och att den inte blev skadad.

Jag ser ju att den här bilisten kunde ha gjort mer – men hur skulle han/hon veta det, när inte ens polisen brydde sig om att ta emot ärendet eller ge råd??? Därför tycker jag att personen ändå ska ha en ros och en stor eloge för att ha försökt hitta katten, att dessutom skrivit i tidningen om detta och verkligen brytt sig! ?

Den krassa verkligheten är nämligen att 99% bara rycker på axlarna och kör vidare utan att försöka söka ens… Må vara att katter och hundar som trafikskadats inte faller under viltskadebestämmelserna, vilket gör att det finns allmänna missuppfattningar om att sådana skadetillfällen inte behöver anmälas, menn det är alltså FEL! De faller under de lagar som berör ”SKADA PÅ ANNANS EGENDOM” m a o likvärdigt med att någon kör på din bil eller ditt staket – fast det dessutom är en levande varelse som lider av sina skador – och är alltså i högsta grad anmälningspliktiga!

Så det här kan du tänka på om olyckan är framme:
– Ring polisen på 112 om det hela medför fara för människliv, annars på 114 14.
– Du får inte själv avliva* ett trafikskadat tamdjur. Även ett till synes svårt skadat djur kan klara sig om det får veterinärhjälp! Når du inte en djurägare, kontakta polis och/eller veterinär!
– Om djuret försvunnit – märk ut platsen där du såg det senast. Så kan kanske en eftersökshund hitta ett spår där, eller det ger en sökgrupp ett utgångsläge. Om det finns möjlighet – ta en bild t ex med mobiltelefonen som visar vart djuret synts senast.
– Försök lämna så detaljerad vägbeskrivning som går till platsen.
– Var försiktig när du närmar dig ett skadat djur – det kan befinna sig i chock och attackera.
– Undanröj ytterligare fara: Om djuret måste flyttas, försök göra det på skonsammast möjliga sätt. Tag gärna hjälp av andra om möjligheten finns.

Ha gärna med dig följande ”i fall att nåt händer”-saker i bilen:

• En filt eller stor handduk

• Gammalt lakan att riva remsor och trasor av

• Transportbur (Finns ihopfällbara som inte tar mycket plats alls) eller en kartong

• Förbandsartiklar (Något litet första förband är bättre än ingenting!)

• Sårrengöring eller antiseptiska våtservetter

• Några plastkassar/sopsäckar

• Saker att märka ut olycksplats med

• Arbetshandskar eller åtminstone ett par gummihandskar

• Hushållsrulle eller pappershanddukar

Det finns så mycket mer som kan finnas med i en bil – jag behöver inte nämna självklarheter som varningstriangel och reflexväst!!! – men lite är bättre än ingenting! Och så hoppas jag att du aldrig behöver använda dessa saker istället, även om de finns med..!

(* Men jo, kanske måste man ändå förkorta ett ohyggligt lidande – sunt förnuft är det som gäller då, och att man vet vad man ska göra… Annars invänta kunnig hjälp!)

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki