Behöver man vara hjälte-katt?

Mjau, jag läser i olika kattmedia om en mängd olika fantastiska hjältedåd som massor av katter gör, ofta utan att vara medvetna om hur duktiga de är:
– Katter som kan varna sina sjuka människor om förestående anfall relaterat till epilepsi, diabetes och liknande
– Människor som räddas från eldsvådor eller rökförgiftning av sin katt som larmat
– Barn som lockas ut ur sina svåra sjukdomstillstånd – autism t ex – genom den obetingade kärlek de får av sina katter
– Hur personer med suicidtankar och depressioner finner livsglädje och tröst i sin fyrfota pälsvänner, och vill se ljust på livet igen
– Modiga katter som följer med sina människor ut på äventyr och strapatser i naturen, och håller en vakande tass över dem

Vad skulle det kännas som, att få vara en av de hjältemodiga?
Men då slår det mig att nu tänker jag nog mer en människotanke än en katt-tanke??!!

För det handlar ju om att de här underverken som katterna ovan gör – de görs på katters vis, bara i funktionen av att vara sig själva, vara KATT! Och helt omedvetet om att det ger de resultat som det till syvende och sist blir: Hjälp åt våra/deras människor…

Och just detta sätt att vara finns ju naturligt i varenda en av oss, varenda katt! Vi är oss själva, är katt nog. Vi bryr oss i om våra människor oavsett vilka de är, och hur de mår, just för att vi valt dem till våra egna. I vått och torrt liksom sjukdom och hälsa, berömmelse eller strid, delar vi deras liv och deras rum, och det är en närhet som skapar de band som varar genom tiden, dimensionerna och våra öden!

Du kanske inte tycker att du är någon att jama om, kära medkisse!!!
Men tänk efter…

Du är den som spinner en rusig lycka i din mattes/husses själ:
– När du med glad svans möter i dörren efter arbetsdagen
– När du vilar som en sövande varm liten motor vid sidan i tv-soffan
– När du med lek och upptåg lockar till befriande skratt
– När du sover intill dem varje natt eller vilostund
– När din jakt befriar hemmet från den besvärliga musen i skåpet under diskbänken
– När du tröstande kryper intill en sjukling och klöser bort feberdrömmarna
Du är den katt som följer allt som händer och ändå aldrig dömer eller fördömer!
Du är den trygga glädjen som delar den gamlas steg nedför livstrappan…
Du är den som vaggar det lilla oroliga barnet till sömns och som skrämmer bort allt oroande i mörkret!

Just DU är nämligen VIKTIGAST av allt som finns – för att du är KATT och bara är dig själv! Utan att behöva vara hjältemodig eller risktagande, stark som en tiger eller farlig som en kobra är du skapad att göra små omärkbara, inte alltid medvetna och planerade, men ändå så i grunden viktiga handlingar som gör tillvaron mjukare, varmare, mer spinnande och mer pälsig, mer levande och mer givande – och faktiskt:
Utan att göra oss till, så finns vi där, ibland osynliga och ibland mitt i smeten, och håller våra medmänniskor i tassen.
Utan att skriva rubriker eller toppa twitter och nyhetsflöde, så har vi direktanslutning till våra människors hjärtan, rakt in!
Utan att vara annat än vanliga katter är var och en av oss unika för det vi betyder och är – och det är allt vi behöver vara… SkaparKattens finaste gåva till människan!

Nu har jag filosoferat tillräckligt för idag. Tass på er!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki