Bianca – hel i KattHimlen…

”Mjau! Gör mig hel nu!” suckar Bianca. Och så böjer hon ned sitt huvud och blundar. Det är alldeles tyst och stilla där de sitter i en mjuk gräsklädd sluttning intill foten av RegnbågsBron, lilla silverskimrande Bianca och den Stora SkaparKatten. En varm pust av SkaparKattens andedräkt träffar Biancas känsliga panna och så känner hon hur en mild ström av värme och kraft fyller henne när SkaparKatten varsamt slickar henne mellan öronen och ned över nosen… Hon hör det Helande Spinnande som vibrerar ur SkaparKattens Hals och det sprider sig i hela Biancas kropp. Varje liten sorgsen skadad cell i hennes inre läks och allt det som gjorde att hennes liv tog slut, det blåser SkaparKatten bort från henne.

Darrande av ny styrka slår Bianca upp sina ögon och tittar bakåt på de silvergnistrande änglakattvingarna som hon fått, och hon kan inte låta bli att ge ifrån sig ett lyckligt pip, nästan som en kattunge på nytt: ”Mjiiiii! Å om matte kunde se mig nu! Då skulle hon bli glad igen!”

”Å Bianca!” säger SkaparKatten vänligt, ”du kan smyga dig till din matte och besöka henne i drömmen när du vill! Så som katter i alla tider vandrat mellan världarna. Din matte kommer att veta att du väntar på henne här… Det är fullbordat!” Och tillsammans tassar de uppför den skimrande Bron för att möta alla dem som väntade på just Bianca…

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki