En skön avrundning på julafton: Någon sade nåt om att gå ut? Plymsvansen åker upp drekt!!!
Okej, nu har jag fått på mig mina grejor, ska ni människor bli klara nån gång?!
Väl ute så springer jag omkring med sån fart att jag inte fastnar på bild! Det är så kul att komma ut och få nosa omkring och ruscha upp och ner i backen bakom huset vi bor i!
Och så följde jag med husse och inspekterade det fräscha soprummet. Det fick godkänt. Inte ett enda skräp på golvet. Vi och våra grannar trivs med det.
Sedan kommer det ansträngande när man ska in… Att rusa nedför fyra trappor är enkelt, men att ta sig uppför dem är mindre kul. Jag brukar stanna och sucka efter en och en halv trappa. Tänk er själva om ni mötte trappsteg i samma storleksförhållanden som en katt?!
PS. Matte har lovat att fixa en mer passande reflexväst. Jag ser ju ut som om jag snott vimplarna på en bensinmack i denna…
Tycker vimplarna passar dig Wikki, de får dig att se ut som den stjärna du är även i mörker 🙂
Åh vilken rar kattplimang! *nosrodnar* TassKram Wikki
Men du syns!!! Och det är huvudsaken!!! :o)
Mjau, det är därför som jag står ut med ”blomman”! TassKram Wikki