Det var en kall natt den 20e januari och när katthemmets personal spanade vid Atletippen, var det massor av kattspår i snön. Enligt personalen på tippen var det inget konstigt, de tyckte att katterna hade det bra där, det fanns ”Gott om lite av varje att äta” och de såg friska och välmående ut. Men katthemmet fick inte vara inne på området och kontrollera katterna, trots misstanke om att de inte alls for väl där, bland skrot, vassa föremål och ofattbara mängder sopor med okänt ursprung!
Efter kontakt med andra markägare fick i alla fall en fälla riggas en bra bit därifrån och dit fick katterna lockas med mat – för en sak var säker, på soptippen var de inte trygga alls! Och katterna som Örebro katthem fick in, de var i hemska skick: Såriga, ärriga, köldskadade, de kunde sakna delar av tassar och ha hemska infektioner… Det här är en av dem som fastnade i fällan den där natten:
På grund av sin stor
lek fick han namnet Giganto. Han såg både skräckinjagande och snäll ut på samma gång, och mest av allt var han rädd. Det var inte svårt att förstå att han gått i det där otrevliga sopberget och kämpat hårt för att överleva bland sopmaskiner, sopkrossar och farliga rester från människornas välfärd…
Under första tiden i sitt jourhem satt Giganto mest under sängen. Han kom bara fram när mörkret lagt sig för att äta och göra lite toalettbestyr. Men ganska fort började nyfikenheten bli för stor, han såg hur de andra katterna sprang runt, gosade och lekte. Försiktigt tog han sig längre och längre ut från tryggheten under
sängen…
Och lyckan var stor när jourmatte skrev ”Idag har Giganto gjort stora framsteg. Han är otroligt busig och har riktiga race, han vill väldigt gärna vara med där de andra katterna är även om det innebär att man får ligga under en stol och spana. För tryggheten i att kunna gömma sig är fortfarande ett stort behov hos honom. På nätterna smyger han upp i sängen när man sover för att få sova vid mina fötter men vågar inte riktigt vara kvar när man vaknat. Hans ögon är helt underbara och lyser att han vill kela när han ser att jag gosar med dom andra katterna, så snart kommer längtan efter kärlek bli så stor att han vågar komma fram för att bli kramad och kliad.” – och nu har det hänt!
Se hur blicken i Gigantos ögon ändrats och fyllts av trygghet och värme:
Bilden följs av texten ”Jag har det toppen hos min jourmatte och hon hjälper mig att utvecklas med stormsteg. Nu vågar jag hoppa upp i hennes knä när jag känner mig kelsugen och när hon sover brukar jag gosa med hennes hår så hon vaknar, supermysigt! Kramar Giganto.”
Det är som en saga som blivit sann!!!
Bra verklighetsberättelse om hur det är att komma in i värmen när man levt hela sitt tidigare liv ute utan trygghet o varit rädd för tvåbentingar. Vi har alla upplevt den resan med vår husse. Nu försöker vi hjälpa Aqua att förstå att jourhusse är bra till mer än att serva lådan o ge mat 😉
Giganto! Du hade tur som hamnade i dessa varma händer!
Tassar
Mjau, det där sista fotot har rört oss till tårar av glädje. Men vi sörjer att Gigantos olycksbroder Brum inte kunde tillfriskna och få samma lycka… *sniff* NosPuss Wikki
Vilken underbar berättelse om Giganto! Hoppas de andra missarna från soptippen har fått lika fina hem!
*nosbuffar*
Mjau, det är på gång – men det har tagit tid för dem att bli så här tillgivna. Vad har de inte fått genomlida där ute på tippen?! NosPuss Wikki
Varför hjälper inte personalen till?? På soptippen i Skara finns det underbar personal och vi har hittills fångad in 31 katter därifrån.
Nej, de var väldigt konstiga! Först var katthemmet välkommet och ställde fälla inom området. Så en dag var fällan borta, det visade sig att en personal kastat ut den i skogen bara så där ”för de kunde inte ansvara för det”. Trots att kommunen som äger tippen då gav tillstånd så släpptes inte kattfångarna in. Jag kan tillägga att tippen anmäldes sedan av den veterinär som såg katternas skador. Trist när man inte vill bidra! NosPuss Wikki
Blir alldeles varma och blöta i ögat när vi läser. Vilken lycka att få komma in och möta kärlek och värme och så våga! Nosbuffar
Mjau, och vi hoppas ha fått slut på behövande katter där ute.. NosPuss Wikki
Det syns verkligen i Gigantos ögon att nu är han trygg! Det har kommit en ’vildkisse’ till vårt tomt. Matte håller nu på att närma sig den sakta, den får mat och vi har byggt ett varmt bo i ett utrymme under huset. Hans blick har redan blivit lugnare och vi har döpt honom till Olle!
Tasskram från oss
Varmt lycka till med att ge Olle tillbaka förtroendet för människor! Bara det att ha en trygg vrå och mat gör att han kan klara sig! <3 TassKram Wikki
Fine Giganto!
Visst är han häftigt vacker?!! En nallebjörn! NosPuss Wikki
Tänk vilket lidande… Vila i frid Brum! Varför?
Mjau, det kan man undra: Varför?! *morrhårsdarr* TassKram Wikki
Man undrar vem som hade nåt emot att ni kontrollerade hur katterna mådde på området? Hade de nåt att dölja? Huvudsaken var i alla fall att ni inte gav er så att Giganto, och säkert fler, fick hjälp att hitta sitt rätta jag.
Mjau, katthemmet höll på med fångsten tills det inte längre blev några nya kattspår i snön någonstans. Det blev lite fler katter, men mest sörjer vi att en vacker liten kattunge försvann spårlöst och vi tror den mötte sitt öde i en sopkross. Ofattbart att nån kan tycka att katter har det ”Bra!” då!!! NosPuss Wikki