Ibland behöver man ett lyft

Matte gnölade igår på sin FB om att hon fick bära mig uppför trapporna när vi varit ute på promenad:
Jag tror att Wikki utnyttjar mig mer än vanligt… 
Det går fint att rusa ner för 3 trappor och springa runt utomhus. Men när vi ska in igen så går hon upp för en trapp och sedan till ”rätt” dörr på den våningen och tycker att det är bra så… men hon är inte dum nog att tro att det är där hon bor…  Jag börjar tro att hon helt enkelt vill bli buren upp för resterande två trappor…. <.<

Till mitt försvar vill jag säga att det handlar helt om nödvändig träning för mattes del! Det är HON som behöver lite finslipning på att följa mig i kopplet dit JAG VILL, inte hon. Och vill jag nosa på intressanta dörrar på plan 2 så kräver jag förståelse för behovet! Sedan ska man ta i beaktande att hon har två långa ben vilka i förhållande till trappstegens höjd det blir helt andra hopp än dem JAG måste ta relaterat till MIN storlek – d v s hade matte varit katt så hade hon fått hoppa uppför trappsteg som var så höga som 2/3 av hennes egen längd… Lite jobbigt alltså! Inte undra på att man vill bli lyft lite grann!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki