Jag har funderat mycket på hur olika människor ser på katters värde och i förlängningen katters livs värde, kanske beroende på att för mig finns bara ett sätt att se det:
Ett kattliv är det dyrbaraste som finns! Därför syns det också självklart för mig att kattens ägare/husse/matte gör allt man bara kan för att detta liv ska få bli så långt som det bara är möjligt även när katten kräver vård – givetvis sett i en rimlig begränsning att det inte ska innebära också ett förlängt lidande…
Frågan aktualiseras nu när vår vän Lurrvar har en begränsad tid kvar på grund av sina njurproblem. Men han är inte ensam, från ”mitt katthem” i Örebro finns t ex flera andra utadopterade katter med olika slags kroniska sjukdomar som kräver en kontinuerlig vård ”den tid som är kvar” – en tid som man inte kan förutsäga längden på. Ofta handlar det om problem/skador som uppkommit av det hårda liv katterna levt innan de kommit till sina nya hem, och i de fall katthemmet känt till dessa sjukdomar/skador skrivs en särskild klausul in i köpeavtalet så att katthemmet står för vårdkostnader kring dem – en trygghetsgaranti för katten, och något som gör det möjligt att ordna hem för katter som annars många skulle tveka att adoptera.
Detta skapar tid, mertid, livstid, kärlekstid och värdetid för den sjuka katten, en ovärderlig tid att fortsätta andas, spinna, leka och njuta av klappar och sommarens varma solsken! Tid och kärlek som inte kan värderas i pengar…
Här följande text översätter jag fritt från JaneA Kelleys artikel 2013-05-13 på Catster:
Jag lade ut mer än 3 000 $ för att försöka rädda min katt och det fick många att höja ögonbrynen. Har du också råkat ut för gliringar över hur mycket du lagt ut på din katt? Dahlias vård kostade massor – jag skulle gladeligen betala det igen om jag var tvungen!
Förra året kostade akuta veterinärbesök och specialistvård för min katt Dahlia mer än 3 000 $. Det visade sig att hon hade cancer med dålig prognos och hon dog ändå, redan efter två veckor. Jag har tur, jag hade råd och kan låta mina katter kosta vad som krävs. Men även om jag haft låg inkomst skulle jag ha gjort likadant vad det än lett till…
Varför gör jag detta?
Framför allt: Dahlia var inte ett ting. Hon var inte som en möbel eller ägodel som kunde ersättas när den blev sliten. Hon var en värderad familjemedlem.
En del tycker nog det är galet, men jag antar att de är samma sorts personer som bara ser en enda definition av ordet ”värde” nämligen helt relaterat till penningsystemet d v s något har bara ett värde om det kan säljas för pengar! Men ”värde” kopplas också till ordet ”värdering” och om du värdesätter något betyder det också att du håller det högt! Värderingar är också de etiska och moraliska riktlinjer vi lever efter.
Jag värdesätter mina katter och sällskapet med dem. Jag värdesätter hur de får mig att le en dålig dag och hur deras spinnande får mig att koppla av. Jag värderar nöjet de ger när de jagar varann genom huset och skoningslöst anfaller sina myntaleksaker. Jag värdesätter lärdomarna de ger mig i att släppa taget, leva i nuet – och i att ta en tupplur och sova precis när helst det behövs! Jag anser att mina katter är fullkomliga familjemedlemmar som därför ska ha kärlek, respekt och den bästa omsorg jag kan ge, och värdet jag ser i mina katter går långt bortom de kronor de kostat i adoption eller det jag spenderat på deras veterinärvård, mat, godis och övriga omkostnader!!!
När människor tjafsar om att man slösar bort onödigt mycket pengar på en katt visar de en fundamental brist på förståelse för det faktum att för många kattälskare är värdet på en katt omöjligt att räkna om i kronor och ören! Det finns helt enkelt ingen värdeskala för att prissätta en levande varelse. Det är så många ogripbara variabler som spelar in: Känslomässiga band, villkorslös kärlek, vänskap och ibland t o m skälet till att man fortsätter leva! Jag känner ett ärligt medlidande för de människor som aldrig kommer att förstå hur katter kan få en att våga sig ut på den, finansiellt och på många andra sätt, tunna grenen – för kattens skull! Redan från första ögonblicket var min katt värd mer än alla pengar i hela världen!
Och i förra veckan fick Cary Tennis en fråga till sin rådgivningsspalt i det känsliga ämnet om en katts värde: ”Vad ska jag säga till min vän som trots väldigt begränsad ekonomi sätter sig i stor skuld för det hopplösa företaget att ge sin katt kanske ett eller knappt två år till att leva?!”
Svaret som gavs var kanske inte det förväntade, men det var ägnat mycket omtanke, och det fick mig att se just LIVSVÄRDE i ett lite annorlunda perspektiv. Jag återger det här något förkortat:
”It may be that your friend’s relationship with his cat is something he truly cannot live without; it may be that he feels something toward this cat that is beyond the understanding of outsiders and without the protection of social sanction or naming. … and perhaps eventually we will come to see that a man’s relationship with a cat is not simply that of a person to a luxury item, but something else, something sacred.
We are not there yet. But we may be some day. Some day we may see that we have a sacred and mysterious relationship with the world and all its living things; …then eventually we may accept as commonplace that a person, at a certain time, may value his relationship with a cat more highly than his relationship with money or other humans. We may see that this relationship is necessary at a certain stage of his evolution. …The spirit of this cat, for instance, may be providing your friend with needed guidance, having perhaps to do with his disability and healing. The cat may be teaching him something he needs to learn. He may be learning, for instance, how to care for another being, so that he can learn better how to care for himself. In fact, it’s possible that, in this sense, his disability and his relationship with the cat are part of the same process of spiritual growth.
So let’s not be too hasty to assume that his expenditure is being wasted. No matter what, he is going to grieve. No matter what, the cat will die. But perhaps the cat has a few more things to teach him yet. Perhaps this is a necessary education.”
Varje katt är ett lån från SkaparKatten. Kärlek och livets lärdom ingår. Att få lite mera tid med den älskade katten – det går helt enkelt inte att sätta en prislapp på…