Jag svarade på en kommentar häromdagen med några rader om SKYGGA KATTER som jag tyckte blev så talande, nästan som en dikt, så att de måste få bli postade här:

De är som skattkistor,
kanske hårda och skavda på utsidan, med massor av lås…
Men när man väl dyrkat upp dem
finner man en ovärderlig skatt: En älskad katt!

Sex helt underbara tallrikar med kattmotiv auktioneras ut en och en på Östgötakatternas blogg, här är länk till var och en av dem:
SUMMER SUNSHINE en långhårig sköldpadda med blå iris
GOLDEN FANCY en rödvit katt med vacker lilja
FORGET ME NOT en vit misse med förgätmigej
SIAMESE SUMMER liten siames med rosor
PINK LILIES en gråvit kisse med påskliljeliknande blommor
MORNING GLORIES en vit liten misse med ”Prins Gustavs öga”-blommor (På engelska heter blomman ”baby blue eyes”!)

Bud lämnas i kommentar till resp tallriks inlägg! (Alltså inte här hos mig!) Och slantarna går till Östgötakatternas hjälp genom vår duktiga och hjärtegoda katträddare Malin! Skynda er att ge bra bud!

Det här är kanske inte den bästa instruktionsbilden heller, men…

Ibland händer det att en kattmamma inte har mjölk så att det räcker till alla ungar, det inträffar att en kattmamma försvinner från sina ungar, ja av många tragiska skäl kan det plötsligt bli så att människor måste gå in och rädda kattungens/ungarnas liv genom att stödmata med mjölkersättning och nappflaska, i avsaknad av mamma katt.

Vid flaskmatning av kattungar ska man alltid tänka på möligheten att kattmamman hittas och de återförenas/kattungen kanske i framtiden kommer till en adoptivmamma/eller liknande och då är det viktigt att den från början lär sig ett så naturligt di-beteende som möjligt. Kattungar som diar sin mamma ligger på mage och bearbetar kattmammans bröst med framtassarna, ”mjölktrampet”. När de ska suga från en nappflaska får man hålla den så att läget blir så likt det som möjligt!

Många, i all välmening men okunskap, lägger lilla kattungen som en baby på rygg i knäet/handen och ger nappen i munnen – vilket är livsfarligt för den lilla katten som inte får naturlig sugställning utan löper stor risk att få ned mjölkersättningen i lungorna! De förstår sedan inte varför kattungen som verkat dricka mjölk slocknar som ett utblåst ljus trots hjälpen…

Kom ihåg alltså: Kattungar ska ligga på mage när de snuttar! ♥

En lyckligt spinnande mamma Embla visar upp sina fyra dygnsgamla småttingar:

Livbojen har tagit in Embla och hennes lite försiktigare medsyster* från ett misärhem, och det var i ”grevens tid” eftersom Emblas småttingar kom till världen bara någon dag senare!

Här är Emblas kompis Emilia, som också är högdräktig! Fler små kommer när som helst!

Stöd Livbojen så att dessa kattmammor och deras små får hjälp till en trygg framtid!!!

*Eftersom Embla är lite äldre kan denna katt vara ett syskon eller rentav en av hennes ungar. Båda kattorna trivs gott tillsammans och kommer nog snart att hjälpa varandra med småttingarna, så som koloni/misärkatter från samma plats ofta gör – de brukar vara underbara mammor!

Skygga katter kan visst socialiseras! Rädda ohanterade katter kan definitivt bli tama!
Här kan du läsa Örebro katthems medarbetare Josefins berättelse om Johanna, hämtad från facebook:

När Johanna kom till mig 16 juli (tillsammans med sina två ungar) var hon så skräckslagen att hon kastade sig uppför väggarna. Paralyserad satt hon under sängen eller nergrävd bakom påsar i garderoben, och om hon fick syn på mig när hon var uppe och gick så fick hon panik igen. Hon hade troligen aldrig varit så nära en människa och hon hade definitivt aldrig varit inomhus tidigare.

Jag lät henne vara helt och hållet. Jobbade inte med henne alls faktiskt, till skillnad mot vad jag brukar göra med skygga katter. Johanna blev lugn snabbt, ja alltså så pass att hon bara gömde sig under sängen utan att säga nåt. Satt bara på helspänn när jag tittade på henne. Hon började sen komma fram när det var matdags, vågade snart äta trots att jag satt vid datorn alldeles nära. Detta skedde efter en månad ungefär. Plötsligt började hon vilja vara med och få godis och kela med sängen när jag umgicks med hennes ungar och en vecka senare lät hon sig klappas! Sen gick det med stormsteg! Från att jag fick peta på henne till att hon strök sig kring benen och ville bli upplockad i famnen! Hon hade visserligen en övergångsperiod mellan gömma-sig-under-sängen-stadiet till att sitta precis vid kanten och drämma till mig när jag gick förbi, hon utvecklades liksom fortare än vad hon själv hann med!

På tre månader gick Johanna från att vara panisk rädd för människor till att vara en riktig kramkatt som jag ska hålla hårt hårt i famnen, riktigt krama om med båda armarna och jag ska pussa och gnugga ansiktet mot hennes panna och kinder hela tiden, annars gnuggar hon själv sitt eget ansikte mot mitt. Jag kan hand-brottas med henne. Hon ligger även i knä om hon har tid – gärna på rygg och gosar för att sen hänga huvudet över kanten och spana på värden från ett nytt spännande perspektiv – upp-och-ner. Vi klipper klorna en gång i veckan men det är lite besvärligt – för mig alltså, för hon ska gnaga på klosaxen. Lägger henne på rygg i knät och tar en tass i taget. Spinner gör hon konstant. Detta är en betydligt mer medgörlig katt än många familjeuppfödda katter. 

Detta är alltså en av de kissar som enligt många borde ha avlivats. Som inte var värd att leva pga sin rädsla för människor. Älskade Johanna, hon är ett praktexempel på hur fel dessa människor har! Hon lider inte, hon mår kanonbra i människosällskap, det visar hon tydligt. Hon är ett av många levande bevis på att skygga katter visst blir tama – i rätt miljö, med hjälp av lugn, mycket uppmuntran och all tid de behöver!

Att vara skygg är ingen sjukdom – låt även de rädda katterna få chansen till ett härligt liv, ge dem chansen att blossa upp och visa sina härliga personligheter! De är lika härliga som Pelle, Nisse, Smulan och alla andra familjekatter, skillnaden är bara att de inte fått chansen att visa det… Ska de behöva dö p.g.a. det?

Länge leve arbetet med skygga katter – det är enormt givande! Fler borde prova.

Mjau, jag håller med! Johanna är ett levande bevis på att snudd på varenda Länsstyrelses djurskyddsinspektörer har FEL – förvildade katter KAN bli socialiserade lättare än man anar! Jam på det!!!
Stöd Ditt Lokala Katthem – särskilt om det värnar om skygga katter!

…men jag vet att vi måste själva lyfta tassen och ta det första steget!

Stöd Ditt Lokala Katthem!

Min kompis Tanja på Landet vägrar gå ut! Hon klamrar sig tätt intill Stora matte eller Stora husse, och om hon ska ut måste de följa med som beskyddare! Det har nämligen strukit en främmande hankatt runt Landethuset de senaste dagarna och gapjamat högt och ljudligt om hur kär han är… Och den kärleken är INTE besvarad!
I lördags var Tanja helt försvunnen, Stora matte hade haft ytterdörren öppen på vid gavel för att släppa in lite vårluft och sol. Efter mycket letande hittades Tanja i linneskåpet, inkrupen bakom traven med filtar och täcken längst ned. Ett bra gömställe från oönskade friare, tyckte hon. I fall han hade tänkt smyga sig in!

Nova och jag håller på att övertala matte och husse att vi måste åka till Landet snart och hjälpa Tanja att försvara sitt revir! Vi vässar klorna så basten yr om vårt klösträd!

Klicka på bilden så kommer du till listan:

Mattes kusiner har en jättestilig tigrerad katt som heter Hobbe! Han är bara så förjamat svår att fotografera! Det här var allt som fastnade på bild idag:

Men vi kan ju konstatera att Hobbe har roliga söta tassar med svart päls mellan tårna!!!