Månad: september 2012

httpv://youtu.be/EsKHlSmv2q8

Ser ni något särskilt med den här bilden?

”Nej, inte direkt? Wikki på en säng – är det nåt konstigt med det?”

Mjau – det är nämligen något unikt – ett viktigt steg i min utveckling från rädd, kuschad och olycklig katt på helspänn, till trivselspinnare som ligger på en säng! Detta är nämligen bilden på att jag idag, för första gången sedan jag kom till Landet över huvud taget – första gången på 4½  år!!! – som jag frivillligt och på eget bevåg hoppat upp i en av Landets sängar och ligger där och sover, lugnt och tryggt! Det har inte hänt förut!!! ♥

Sedan jag kom till matte och husse har vi säkert varit på Landet 40-50 gånger – och jag har varit väldigt noga med att inte ligga på ställen som känns fel – jag har haft en filt på kökssoffan, en bädd i allrumsfönstret eller sovit i en stol i kontoret.

Många tror kanske att jag är en tuff katt som alltid breder ut mig var jag vill – men sanningen är att någonstans under mitt första år blev jag så hårt hanterad och bannad om jag satte tassarna i en möbel, att jag över huvud taget aldrig vågade sitta i någons famn ens en gång, än mindre göra något så förbjudet som att komma i närheten av en mjuk säng! Och det har suttit i oerhört starkt – matte har fått locka, lirka och belöna mig med väldigt tålamod:
– Att jag faktiskt fick vara på soffan hemma (Jag puttade ned tidningar från bordet och låg på dem istället!).
– Att jag fick vara i famnen (Jag blev alldeles stel och vågade knappt röra mig!).
– Att jag fick äta mat när jag ville (Matte var tvungen att vara med annars och truga!).
– Att jag fick sova hos matte hemma i vår säng – krävde mycket övertalning!
– På Landet var det ju förut fyra katter att ta hänsyn till, jag vågade inte tassa på deras platser – så Stora matte gav mig en bädd på allrumsbordet…
– Jag började ligga i mattes knä hemma, när hon satt vid datorn.
– När Mjurre inte längre fanns kvar på Landet fick jag ärva hans sovbädd i köksfönstret men fortfarande sov jag helst i någon kattong eller på någon matta bara.

Men idag hände det! I dag tog jag mod till mig och lade mig på gästsängen i lilla sovrummet! Alla blev så glada och jag fick mycket beröm. Det är viktigt – och man behöver inte vara en superskyggis för att behöva viss träning att övervinna svåra saker! Även en social katt som jag kan ha hinder att ta mig över. Det känns skönt nu: Här ska jag sova i fortsättningen! ♥♥♥

Mjau vad jag blev orolig igår när min (Och faktiskt alla metrobloggar!) blogg var försvunnen hela eftermiddagen och långt in på kvällen. Jag fick verkligen svårt att sova, så det var en lättnad att se att allt fungerar idag också! Puh!

Men nu tänker jag ha en vilsam eftermiddag långt från datorer och nätet – vår bil rullar just upp på Stora mattes och Stora husses gård: Landet! Frihet – hurrjam!

Vi jamas i kväll! ♥

Här är norske Tigers sorgliga historia som du också kan följa på hans FB Tiger’s liv: https://www.facebook.com/TigersLiv/photos/

Tiger er en hjemløs pus. Det vil si, han var det en lengre periode frem til 16. september 2012. Denne datoen fikk han sitt for-alltid-hjem. ♥

Han har tydelig hatt et hjem tidligere, men av en eller annen grunn havnet han alene på gata. Han har gått og fått mat hos ei som bor i Voie i Kristiansand. Damen er en sann kattevenn, men på grunn av alderen nå nesten blind og dårlig til beins. En dag fikk hun besøk av ei anna dame som mater katter for Dyrenes Beskytter Kristiansand (DBK), og hun så med en gang såret han hadde rundt nakken. Hun sendte DBK ei melding og sa hun måtte snakke med dem om en skadet katt. De ringte henne med en gang og fikk historien. DBK sa de måtte få tak i ham så fort som mulig og få ham til en veterinær for behandling. Hun forsøkte så et par kvelder og få ham med seg, men han var skeptisk til hva som skulle skje, og trakk seg unna. Så var han søkk vekk i 2 dager etter at de satte opp fella en kveld for å se om han gikk i den.

Det ble 6. september og DBK ventet på telefon om at han var kommet tilbake. Den telefonen kom ikke. Så ringte telefonen halv ti dagen etter, 7. september, om at NÅ var han kommet tilbake. Det var ikke noe problem å få ham med seg, hun som bor i huset kunne bare løfte ham opp og sette ham i et fraktebur. Tiger ble kjørt til DBK sent på fredagskvelden. Han ble først kalt Styrke, på grunn av den enorme styrken han har hatt når han har gått ute med de store skadene han hadde. Tiger er ikke kastrert, og kan heller ikke bli det før han er blitt bedre i såret, og generelt er friskere. Først tenkte DBK at han hadde gått med et halsbånd rundt halsen veldig lenge, at han hadde vokst seg større enn halsbåndet, og det resulterte i såret rundt nakken. Men, dyrlegen sa at forrige gang hun så en slik skade, var det noen som hadde forsøkt å henge en katt i et tre med ståltråd….. Tiger fikk smertestillende hele helgen pga. smertene de regnet med han hadde. Han har hatt så vondt at det ikke er mulig for ham å vaske seg bak, så den hvite pelsen hans er gul av misfarging. Han luktet også veldig ille da han først kom inn. Han fikk klippet av to kaker han hadde på halen sin, de luktet virkelig ille. Huden under der er også preget av at han ikke kan stelle seg. Det tok ett døgn før han turte å gå på do. Det tok to døgn før han turte å gå til kassa på do. Nå går han bare på kassa, men helst når det ikke er folk i rommet. 🙂

DBK tok ham med til klinikken på tirsdagen (mandagen var det ikke tid overhodet). Dyrlegene undersøkte ham og kikket på såret. Så la de en plan for hva de skulle gjøre med det, og vi satte av tid dagen etter til det. DBK fikk med medisiner hjem for å starte kuren med en gang. Han har bodd på badet til Marion i DBK hele tiden, det er eneste plassen han virkelig kan få fred, det trenger han nå. Han beveger seg veldig lite, og er nok veldig, veldig sliten. Hun tok ham med på klinikken igjen på onsdag. Før hun dro tok hun tempen på ham for å sjekke at han ikke hadde feber. De bedøvet ham, og fikk sett nøyere på alt sammen. Første gang var han veldig stresset, og det er i grunnen ikke rart. De tok først en sjekk av tennene, de er forsåvidt fine, med unntak av at han har knekt litt av to hjørnetenner. De bør røntges etter hvert for å se om de er en plage eller ikke. De tok så et røntgen av ham, for å sjekke ham nøye.

Tiger har en eller annen gang brukket sternum (brystbeinet). Det er brukket tvert av, og delene overlapper delvis. Det har begynt å gro sammen slik da man kan se forkalkninger i beinet. Beinet har ikke punktert huden, og han kan leve med det slik. Det er bedre enn å skulle fikse det, da bruddet er nærme hjertet. Han ligger og vrir seg som katter gjør når de koser, og viser heller ikke tegn til smerte ved løfting, så det skal ikke bli noen problemer med det senere heller. Han mangler en klo på det ene bakbeinet. Sårbunnen ble kuttet vekk og huden over såret sydd sammen med løse sting. Det gliper litt innimellom, men det var å forvente. Det vil uansett gro fortere nå enn helt åpent.

Marion tror også at noen har gjort ham dette med vilje. Han var veldig vár på alt hun gjorde, og dersom hun strakk seg mot ham for å klappe ham, fulgte han hånda med øynene sine, og krympet seg litt. Når han merket at hun bare koser på ham så kunne han hive seg på sida og kose og male. En gang kom hun borti ham uten at han så det, da stokk han slik at han skallet hodet i skapet over seg… En gang dro hun senga han ligger i mot seg, altså ut fra under skapet, og tok frem armene sine for å løfte ham. Da ble han så redd at han tisset på seg. Han kan ligge på fanget og kose lenge, en gang lå han over en time. Nå er det viktig at han får tid på seg til å få tilbake troen på folk… Han har nok vondt innimellom, for man kan kose på ham, og så plutselig dasker han nesten til hånda, og det er nok fordi det da har rykket litt i såret hans eller noe sånn. Han er tilbake med kosing rett etterpå. De første timene hadde han bandasje på såret, men da de kom hjem fra klinikken, måtte hun ta vekk deler av den da den forskjøv seg hele tiden, og senere på kvelden ta vekk hele da den begynte å demontere seg selv. Han har heldigvis latt det være i fred, det er nok fordi det til tross for sying osv. så gjør det nok mindre vondt nå enn da det var stort og åpent.

Marion fant ut at alt kan spises så lenge det er innepakket i roastbiff, så det er hamstret inn. 🙂 Stingene må fjernes etter hvert, men det fikses bare når den tid kommer. 🙂 For alt vi vet, dukker det opp nye problemer etter hvert, men da får vi heller takle dem som de kommer. Tiger skal få tilbake troen på menneskene, og få livet tilbake. 7. september ble Tigers start på sitt nye, forbedrede liv. Han har allerede rørt så mange hjerter at all tro er på at dette går bra! ♥

När jag ser Tigers oroliga vaksamma blick på bilden och läser hans tragiska berättelse så klöser det i hjärtat – jag knäpper tassarna och ber att det snart ska bli en blick som fylls av glädje när Tiger blivit trygg i sitt hem  och förstått vad fin mänsklig kärlek kan vara!
Krya på dig och lycka till, kämpen Tiger!

Hon kom just och fick nycklarna, och matte har packat saker!

Vi ska någonstans??! *förväntansfullt trampande vid dörren*

Mjau, ursäkta att jag inte kunnat jama på bloggen på hela eftermiddagen och kvällen förrän nu – jag vet inte vad som spökat med Metrobloggen!

Hoppas det inte strular mer nu!!! Tass på er!

Jag läser i Expressen att artisten Kalle Moraeus ofta snackar med sina katter, som båda tassat över Bron. Artikeln har lett till en del förlöjligande instick, men jag tycker bara det är sorgligt att människor över lag inte är medvetna om hur mycket vi katter kan vandra mellan världarna och mellan våra nio liv…

Vi går våra egna vägar, helt enkelt, som vi alltid gjort. Det finns inga gränser som egentligen begränsar oss. Vi kan älska alla slags människor. Vi kan överleva i de märkligaste situationer. Vi kan försvinna till synes omöjligt ur stängda rum och återkomma lika obegripligt till det ställe där vi redan eftersökts hur många gånger som helst. Och när vi slutligen tassar över Bron, så är vi redan där – och samtidigt redan tillbaka.

En gnista av oss katter stannar alltid hos de människor som varit våra käraste och närmaste. Så egentligen är det inget märkligt med att fortsätta jama och prata med varandra…

Så behåll tanken på detta i ditt hjärta: Vi kommer alltid att höra ihop – och höra dig!

Klicka på bilden så kommer du till den viktiga sidan:

Visst är Molli Toys snuttiskatt charmig!

Det bråkar och stökar under vårt köksfönster. En massa gubbar bankar och river och väsnas, och det känns väldigt störande för det låter som om de snart ska komma brakande in genom ytterväggen eller köksgolvet! Vid varje port är det nämligen en liten utbyggnad(Den som våra postlådor sitter på.) och den är full med asbest som ska saneras bort. Varje huslänga runtom oss ska genomgå den här saneringen och det är ju bra rent hälsomässigt för hela omgivningen. Men just nu frestar det på våra kattnerver… Hoppas det är avklarat snart!