I dag tänker jag bara vara…

Ha semester, inte stressa… Eller?

Det är ett ansvar att ha en blogg som denna. Varje dag vill jag rapportera om WIKKtiga kattsaker och klösa om orättvisor och kämpa för katthjälp. Men det håller inte att ständigt vara på vakt. Hur ska jag kunna rädda kattvärlden om jag inte kan lita på att andra också drar sitt pälsstrå till stacken?

Igår hände det så mycket, och jag kunde göra så lite:
– Tolv katter som hotas av avlivning av LST på en ort i södra Sverige för att de är ”för många”. Man får ju ha högst nio utan tillstånd, men det visste ju inte det äldre paret. (Majoriteten av svenska folket känner INTE till 9-kattsregeln!) Men plötsligt får ägarna bara behålla högst TVÅ??! Ett fall av många, vem hjälper dem?
– Katter katter hemlösa katter som behöver hjälp, landet runt… Vem kan ta in dem? Alla katthem har knökfullt, alla jourhem överlastade och massor i kö…
– En påkörd katt mitt i stan, vems är den? Och hoppsan, när folk hörde av sig så hade polisen ”tappat bort” den döda katten?
– Man i USA smittades med PEST när han försökte hjälpa en KATT. Stort nyhetpådrag, läskiga bilder… Katten trumpetades ut som något extremt farligt i sammanhanget. Jag blir så trött på förvanskade proportioner – risken att få pest är så mikroskopiskt liten. Enorma mängder av människor idag dör av värmesslag, trafikolyckor, rökning och våld med vapen. Vem skriver om dem?
–  Katthem hotas med nedläggning, var finns de POSITIVA kommunerna som ser behoven och HJÄLPER sina katthem – med stöd både lokal, personal, ekonomi – när det syns vilket stort behov det är och vilken hjälp det ger? Önskar så att alla län hade samma underbara samarbetsvilja som avundsvärda Gotland! Heja Birgitta och medarbetarna!!!
– Och tusen kattsaker till…

Stöd mitt SemesterTasseri T11 är ni snälla, och skänk en tanke åt en trött Wikki som går i idé för resten av dagen!

Och snälla, kom så många som möjligt till Marias KattYoga idag!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *