Maleia betyder ”Älskad” …vi önskar egentligen att hon kunde ha fått ett helt liv så…
Idag gråter alla Örebro katthems medarbetare. Många av oss gråter över en liten kattflicka som vi inte ens fått träffa… Ett liv som redan igår var på väg att rinna ut, men som stannade, en natt till, i form av en kattängel på väg.
Det är märkligt hur en okänd katt kan beröra och betyda så mycket – men ändå ger en full insats av hjälp från hjärta till hjärta,, från kattvän till kattvän!
Stora matte skriver: ”Sitter här på jobbet och gråter som en tok. En katt som jag aldrig ens sett griper tag i hjärtat… Hur kan det vara så att somliga av oss gör vad som helst för en sådan katt och tänker fortsätta göra det, en katt som mängder av boende i Markbacken, Örebro, inte ens sett åt! Låt oss fortsätta vara dem som SER och GÖR! För katternas skull!”
Det var igår som polisen larmade om en skadad katt och bad om katthemmets hjälp. Linda och Josefin åkte dit och fann en skränande skock barn och ungdomar samlade runt en katt som låg utmattad på marken. De fick ganska bryskt köra bort dem för att komma åt katten. Det var en svartsköldpaddsfärgad hona, så svag att hon låg med ansiktet rakt ned i asfalten… Några skador gick inte att hitta på henne och hon var otroligt mager – verkligen ett skinn&benpaket bara! Med stöd av Strömsholms djursjukhus instruktioner om uppvätskning och akut vård fick den utmattade katten flytta till en mjuk korg i Lindas badrum. Hon fick AD-foder utrört med vatten och druvsocker, och kunde i alla fall dricka själv. Hon spann…
Hon fick heta Maleia. Linda satte väckarklockan att ringa med jämna mellanrum och såg till henne. Om någon katt fått kärlek, så var det nu. Maleia låg nöjd i korgen och fortsatte spinna – väl vetande att hon spann ett avsked. Vi andra och Linda fortsatte dock hoppas – att hoppas för alla katter är det bästa vi kan göra!
Nu på morgonen fick Maleia åka till veterinären, sin sista resa. Veterinären kunde dock bara konstatera att hennes lever hade gett upp och mer därtill: ”Hon är bortom våra makter… Maliea kommer nu att få somna.”
Linda gråter och berättar: ”Jag lovade henne när jag lämnade henne att hon skulle få det bra och det har hon nu i alla fall. Hon har inte ont längre och hon orkar troligen gå igen och äta så mycket hon vill. Jag vet att Lona mötte henne på andra sidan och dom slår följe… Att hon fick kärlek sina sista timmar känns skönt att veta, för det kan jag lova er att hon fick!”
Tack, Josefin och Linda för att ni i alla fall försökte… Tack, Linda, och tusen kramar för att du gav Maleia både kärlek och så viktigt, ett eget namn under hennes sista timmar! Hon fick vara ÄLSKAD i all bemärkelse, mätt, trygg och varm. Så som alla katter borde ha det, alltid….
Det jag sörjer mest är ändå: Varför såg ingen henne tidigare? Var fanns alla människor då?
Till alla som vill hedra Maleias minne och rädda andra utsatta katter: Stöd katthemmet! Pg: 28 88 67-5 – varenda krona är viktig!!!
Så ledsamt och så berörande – jag undrar också… varför var det ingen som såg?
Stora tårar – lyckosamma katt som fick komma in, få ett namn och somna in som älskar kisse – men visst undrar man… varför?
Nosbuff och många tårar
Mjau, vi undrar också… TassKram Wikki
Så sorgligt, men ändå så skönt att den lilla tösen fick känna sig älskad en liten stund i livet
Mjau – det fick hon verkligen! NosPuss Wikki
Åh, matte gråter. Lilla kissen, varför varför varför?
Vår föreningen fick också släppa taget om en liten kattflicka natten mot lördag. Lilla Perdita blev hastigt så sjuk så hon fick somna in. Kanske Perdita väntade lite vid regnbågsbron och och tassade tillsammans med Maleia till Skaparkatten… /Kramar från matte Camilla och Fjutten
Mjau, små hittekatter hjälps säkert åt att tassa tillsammans över Bron… TröstNosPuss Wikki
Åh det är så tragiskt. Nog borde det funnits någon som gillade katter där den här lilla hittades långt långt innan och kunde hjälpt henne.
Nalle
Mjau, och värst av allt alla de som SÅG henne men inget gjorde… Dem är jag sur på idag! *suck* NosPuss Wikki
JAg tror att vi alla som jobbar med hemlösa katter förr eller senare tyvärr stöter på ett fall liknande Maleia. Det är lika ledsamt varje gång – man vänjer sig aldrig. Extra sorgligt var det ju i det här fallet att många barn står och skränar runt omkring och ingen av dem verkar ha den naturliga empati som alla borde ha gentemot en nödlidande varelse. Vilka signaler ger vuxna till barn när de inte ser sånt här?
Man vill inte vänja sig, man vill inte bli kall – hellre känna smärtan, sorgen och tårarna, men känna! Det måste vara det bästa sättet att vara människa. För stunderna med glädjen över lyckade räddningar av utsatta katter, den kommer också! ♥ NosPuss Wikki
PS. Och då delar vi den glädjen också!
Hemkommen från jobbet är badrummet tomt och missarna här undrar varför en tom bur kom hem igen. Blicken när jag lämnade henne imorse och pussen hon fick på huvudet när ja lovade henne att allt skulle bli bra, Du har för alltid en plats i mitt hjärta Maleia. Jag önskar allt hade varit annorlunda och att vi träffats tidigare *gråter*.
Mjau, visst är det märkligt att en enda katt kan erövra ens själ så fullständigt i ett enda ögonblick – och sedan stanna kvar, etsad i hjärtat, för alltid?! Missarna hos dig kommer att förstå och trösta! De vet! *tröstbuffar* TassKram Wikki
Sven den stollen kommer med sitt snöre tror det kan trösta mig. Man kan ju bara älska dessa små liven <3
Mjau, och de älskar tillbaka, 100%, eller hur!?? TassKram Wikki
Ibland är det mest kärleksfulla man kan ge dem ett värdigt slut. Hon slapp dö ensam eller omgiven av skrikande människor… All heder till jourmatte som gav henne sitt värdiga slut.
Nospuss till dig, du fina kisse där uppe i katthimlen.
Mjau, det är gott att veta att dessa medarbetare med mjuka händer och goda hjärtan finns runtom i våra katthem! NosPuss Wikki
Man borde ha obligatoriska empatilektioner i skolan tycker jag. Barn måste få lära sig tidigt att man ska vara snäll mot djur och hjälpa dem. Då kanske de blir mer hjälpsamma vuxna också!
Mjau – det finns ett fint material REDE som Djurskyddet har – det borde vara obligatoriskt i skolan. Påbyggt med ännu mer kattkunskap så skulle det över tid göra så mycket! NosPuss Wikki
Maleia… <3 <3. Över Regnbågsbron, vännen…
Tasskramar och nosbuffar
Mjau, över Bron… NosPuss Wikki
Vad fint att att hon blev omhändertagen <3 Fäller också en liten tår över hennes minne, men har också nu till min glädje läst att hennes ägare hade sökt och sökt och sökt efter henne. Så hon var inte övergiven innan heller, tack och lov.
När jag tänker på de skränande barnen så minns jag när jag i ett annat område i Örebro såg barn kasta skor efter en katt, ni må tro att jag blev arg… Förstår faktiskt inte att man inte lär barnen mer respekt än så inför ett djur, ett liv! (Och ja, jag sa naturligtvis till. ALDRIG får någon göra varken människor eller djur illa.)
Mjau, man måste ibland visa klorna och fräsa ifrån! Om barn inte ger skadade och rädda djur respekt, hjälp och omvårdnad, då behöver de en lektion! *suck*
Jag är ändå stolt över att det fanns några som försökte – så gott det gick! ♥
TassKram Wikki