Månad: april 2012

Mjau, jag har inte den blekaste fräsning om vad som pågått med hela metrobloggen det senaste dygnet – men jag fick garanterat nervöst trassel i svansen av att inte kunna bloggrapportera!!!

Matte fick klippa bort eländet! Nu är jag kal på halva rumpan igen, inte snyggt! Men SKÖÖÖÖÖNT!!! Och nu måste jag ta igen ett dygns bloggabstinens! ♥

Härjedalens mest snöskimrande jättekatt har hört av sig med ett jam till mig ”Watch me, follow me!” och länk till sin hemsida! ♥♥♥

Snälla SnöKatten, du som syns så bra – kan du passa på och vara snäll och höja tassen också och jama för dem som ser dig om hur viktigt det är att stödja sitt lokala katthem?

Ju längre norrut i Sverige man bor, ju tuffare är klimatet för hemlösa katter, och de behöver en utsträckt tass där likaväl som i storstadsregionerna!

Jag funderar just på hur jag skulle kunna hälsa på dig, SnöKatten!! Hmmmm…..

Vackra Tipex på Livbojen blev så glad när vi lät Stora matte lämna över sandsäckarna!

Vill ni veta något härligt: Tipex och hennes syster Asta flyttar till sitt nya hem i morgon! Härlig påskpresent, eller hur?!!!

I nästan alla sammanhang av våld, vanvård eller annat olämpligt beteende, både gentemot katter, andra djur eller människor, så brukar jag inte vara med i kören som skriker ”Ge igen med samma mynt, låt förövaren smaka sin egen medicin….” för jag vet att våld föder väld, ondska föder ondska, och att mata hatet, vreden och frustrationen hos någon som redan är laddad med negativ energi, det gör bara den onda spiralen alltmer åtdragen och farlig! Min ultimata ÖNSKADE lösning på allt är en antivåldsönskan som lyder: ”Må gärningspersonen inse sin felhandling och drabbas av sådan ånger att denne ägnar resten av sitt liv åt att gottgöra det ont gjorda!!!” Bara då kan vi vända på ett beteende och mönster, och känna frid med oss själva, utan att vi också dras in i ont tänkande. Allt måste bara om möjligt vändas till något gott!

Men så svårt det är! Idag när jag läser i SVT/Jämtlandsnytt så vill jag ju bara få klorna i ett visst gäng ungdomar och ge dem pepparspray i ögonen:
”Ungdomar plågade katt – sprayade med pepparspray! – Polisen i Östersund utreder ett fall av djurplågeri mot en katt. Tre ungdomar i 17-20-årsåldern hade placerat en katt i en ryggsäck och sedan sprayat katten med pepparspray. Katten är sedan händelsen försvunnen medan ungdomarna är försatta på fri fot efter förhör.”
Men i grund och botten hoppas jag mer på ånger och botgöring…. Och att den stackars katten hittas och får ett hjälpande bad att bli fri från sprayen!!!! Stackars kisse!

Man måste ha HUMOR för att gilla DET HÄR! *blink*

Mjau, vi ligger definitivt efter Klosterkatterna, som skickat oss ett mailpåskkort om vi TROR är på någon sorts kinesiska kanske?! Imponerande! Vad kunniga ni är! Se:

Men när vi kommer till Landet för PåskFireriet så har matte lovat att det kommer att finnas massor av påskgottis och påskpynt att tassa på! Jag lovar att visa lite bilder! ♥
Vi måste ju ut och njuta av blommor och vårsol ute också! Så här såg det ut 2009:

Om du har en katt som gillar att provsmaka dina krukväxter eller snittblommor, så är påskliljor eller minipåskliljor ett ganska olämpligt påskpynt att ha inom räckhåll för katten! Till och med att få av blommans gula pollen i pälsen och slicka i sig kan ställa till problem för katten.

Påskliljan tillhör släktet amaryllisväxter, vars lökar, blad, blommor och pollen nämligen är giftiga för katter och hundar. Från det att katten ätit på växten kommer symptom på förgiftning inom 6-12 timmar, bl a kräkningar, hängighet/trötthet, dreglande, skakningar, diarré. Ibland kommer reaktionen omedelbart efter bara 15 minuter! Har den ätit mycket av växten kan också kramper uppstå. Därefter kommer njursvikt, som är ett mycket farligt tillstånd. Det gäller alltså att komma till veterinär snabbt om man tror att katten fått i sig av blomman, även när det bara är små bitar!

Du kan läsa mer information om det HÄR.

För min del så får påskpyntet bestå i smaskigt WikkiGräs istället!

 

Idag berättar Sundsvalls Tidning om den företagsamma birman Coppelius som bär hem stickade fynd till sin husse Richard:

Vantar, mössor och halsdukar tycker denna kloka kattpojke att husse behöver! En del av sakerna ser helt nystickade ut!!! Tänk vad gåtfullt vi katter kan bete oss?!

Fortare än vi anar är årets första kattungar på väg. Okastrerade honor som går ute är vid det här laget troligen redan gravida, och mängder av kattungar föds längre fram, som egentligen inte är önskade eller blir ordentligt omhändertagna. Det är sorgligt och det är en tragedi för var och en liten katt som kunde ha sluppit detta om alla kattägare tog sitt ansvar och såg till att kastrera sin misse innan den släpps ut!

Jag är riktigt ARG på den hankattsägare som Stora matte berättat att hon haft en rejäl dust med idag: Han ansåg nämligen att det var BARA HONkattsägarna som var skyldiga att kastrera – hans kära missehanne skulle ju inte ”behöva mista kulorna och sitt lilla roliga” när det ju de facto inte är hankatter som FÖDER ungarna!!!

Vilken sopprot, jag kan inte jama annat! Inte nog med att denna kattägare är nonchalant, han negligerar över huvud taget de risker som han utsätter sin hankatt för… En fertil hanne har generellt fler slagsmålsskador som kan bli allvarliga, han kan springa kilometervis för att leta honor och utsätts för faror både i trafiken och naturen. Det är inte helt ovanligt att sådana hankatter aldrig kommer hem igen – det ”lilla roliga” är en enbart mänsklig synvinkel, och något som en kastrerad hanne inte alls saknar! Bryr man sig inte mer om sin katt än så???

Den här korkbollen till kattägare hade någon förvrängd synvinkel om att alla katter ute var ägda och under ”någon annan kattägares ansvar” – att hans hankatt kunde råka göra icke ägda förvildade honkatter hade han inte ens reflekterat över! Efter en tämligen offentlig utskällning inför alla i fikarummet på jobbet slokade han en del, och vi hoppas det ska medföra ett tryck som betyder att en viss kattkille snart kommer att mista sina ”bollar”…

Ingen vill väl hitta sin hankatt först framåt hösten som ett malätet vrak? Det är så de kan se ut nämligen, de vilsegångna hannar som ägnat sommaren till att slåss om en honas gunst och leta mat i främmande revir, när de kommer till katthemmens omsorg. Skadade, skabbiga, avmagrade och smutsiga. Det ”lilla roliga” är inte så roligt då, eller hur?