När det plötsligt dök upp bloggkommentarer här på ett mer än 2 år gammalt inlägg om ”Rösta på Sippos KattParti!”. Nu har min dator fått kattsnuva, tänkte jag. Bäst att lägga den i frysen (Eller nåt sånt, jag har hört jamas att det kan rädda en hårddisk under härdsmälta… Mjau vad vet jag – jag är ju bara katt?!) men vänta jag kan ju inte få upp frysdörren?!!!
Sedan fick lite innovativ forskning (= Läsning av andras bloggar) ta vid, dock utan mer begriplig förklaring. Är det ett musvirus? Fågelinfluensa? Jag tassade lite på vår chockskadade matte, som satt och halvsov i soffan, men hon visste inte heller. Inte förrän jag norpade mattes FaceBook (Hon snarkade ju vid det här laget, så det märkte hon inte!) så fick vi förklaringen: Sippo själv verkar ha politiska planer igen!!! Puh…
Efter det tassade vi våra människor tidigt i säng. Man ska vila sig efter chocktillstånd. Vad som hänt? Jo, husse och matte kom med bussen från stan och hade precis klivit av när de kände en stark brandlukt – och så fick de till sin fasa se ett stort svart rökmoln just ovanför vårt hus! Gissa om de kastade sig iväg och sprang!!! Med en enda tanke i skallen: ”Flickorna!!” (Ja, de brukar kalla oss sina ”flickor”…) Röklukten var riktigt stark, och deras oro och fasa likaså, men när de kom fram vid huset syntes att röken lyckligtvis var ännu längre bort… Matte sjönk ihop i en enda skakande hög, så rädd hade hon varit. Och nu har hon gått här hela kvällen och oroat sig för om någon annan kisse varit i fara – men det har inte gått att få några uppgifter om det… *knäpper tassarna*
Isch, fy, blörk o blä för att bli så skrämd!!
*massa kramar o sömniga spinn*
Mjau, det var en chockupplevelse som matte INTE vill göra om! TassKram Wikki
Heh, jag förstår att du kanske blev lite snopen över att någon kommenterade det gamla inlägget. *fniss*
Skönt att det inte var hos er det rykte. *torkar svetten med tassen*
Kurr ja! Lättnad förstås att röken kom från annan plats – men man tänker ju nästa steg att vem kan vara i fara där det verkligen kom ifrån då? Man kan ju inte släppa ansvarskänslan heller…
TassKram Wikki