Månad: oktober 2011

Nymålad katt

När en Kumlabos kisse kom hem i söndags eftermiddag hade den överraskande bytt kulör: Hela pälsen utom huvudet och några få fläckar var täckta med orange målarfärg!!!
KumlaNytt berättar om denna märkliga händelse. Katten var tsressad och uppskrämd, och efter anmälan betraktas detta som djurplågeri. Hoppas att ägaren lyckades putsa katten ren utan att förvärra stressen! Stackars misse – undrar om det gått att följa ett orange färgspår tillbaka till gärningspersonen/olycksplatsen?

Ibland kan ju katter falla ned i färgputsar, oljefat och annat som människor oaktsamt lämnar obevakade. Stora matte var med om att katten Smirre föll ned i ett fat med dieselolja på en bondgård, och sprang till skogs innan han hann fångas in för bad. Katten var borta i nästan två veckor, när han kom hem stank det fortfarande diesel och han fick ett behövligt bad. Efter ytterligare en vecka började pälsen att falla av helt! Smirre var svartvit, och befanns ha grå hud under den svarta pälsen och rosa skinn under den vita. Han gick naken så när som lite päls på huvudet en hel sommar, men till hösten kom pälsen tillbaka…

Katter och kemikalier här alltså inte alls ihop, och kan ofta sluta med akuta förgiftningar om katten försöker slicka sig ren! Kontakta veterinär om du tror att din katt fått i sig något olämpligt – och var noga med att stänga om allt sådant som kan vara giftigt eller obehagligt för katten att få i pälsen eller tassarna!

Det viktiga mötet igår: Bildandet av Svekatt!

Jag tassade med när Stora matte och Kattson och många fler representanter för katthem och katthjälpsorganisationer från alla Sveriges hörn igår kom till möte i det vackra Orangeriet vid Åkeshovs slott, alldeles intill där Kattstallet ligger och det var oerhört spännande!

Nu finns nämligen ett nytt KATTSKYDDSFÖRBUND!

Det känns katthistoriskt att ha fått vara med om bildandet! På mötet var Kattson sekreterare och på uppdrag av Madeleine så höll jag henne i tassen. (Det var därför som hon slapp få kaffe spillt i protokollet!)

Och så här ser alltså presskommunikén för den nybildade riksorganisationen ut:

Det här handlar om att vi har många katthjälpare i landet som inte känt sig bekväma med de regler som ska följas om man ska tillhöra t ex Djurskyddets riksförbund – i synnerhet i fråga om synen på skygga hemlösa katter – och då tog vi saken i egna tassar och bildade ett riksförbund för alla föreningar eller organisationer som följer ovanstående principer, d v s det jag propagerat för ända sedan jag började den här bloggen: Alla katters rätt att få leva!

Så fort det bara går ska Svekatt få igång en egen hemsida, stadgarna är fastställda och styrelsen och hur man gör för att ansluta sig – man får ansöka om medlemsskap – kommer att presenteras där. Som ni förstår är det massor av jobb att göra, och alla som är med har dessutom fullt upp i sina egna katthem som alltid så här på hösten när kattnöden är stor – men samtliga brinner för detta och tror det kan komma till stor nytta för nätverksbildning mellan kattorganisationerna, så att vi kan hjälpa varandra ÄNNU MER än tidigare!!!!

Mer information kommer alltså så fort den blir färdig! *svansdans*

(Nu låter det som att jag varit väldigt viktig för detta arbete, men det måste jag jama nej till – det är faktiskt helt och hållet alla de engagerade människorna som dragit igång detta som ska ha äran, dessa eldsjälar och vårdare av katthjärtan… Jag ska räkna upp dem allesammans i ett nytt inlägg senare! Inte ens Stora matte har bidragit särskilt mycket mer än genom att jama JA till alla bra förslag som tagits fram, enades vi om – äran tillfaller de andra som jobbat mycket hårdare! ♥♥♥)

Ännu ett underverksjam i auktionen – nu avslutad!

Auktionen på min fina kattavla har just avslutats:
Sven & Signe har jamat över med 1000 kr! De vill ju ge tavlan till matte vars namn börjar med A… *rörda nostårar*
Sambo och Roxy jamar 350 kr! Tack så hjärtans!

Jag hade ju hoppats att den skulle svinga sig snabbt upp i hööööööga bud – men så blir det ju inte alltid och auktion är auktion! De kronor det blir ändå till Östgötakatterna är bättre än ingenting – man får nämligen inte vara grätten och stöddigt krävande om sånt, utan tänka ödmjukt! Den här höstmånaden kanske mina kattvänner stödjer ANDRA viktiga kattprojekt OCKSÅ, och då har det min fulla respekt! Eller hur??

Så att som tidigare JAMAT kommer auktionen på tavlan att avslutas i kväll kl 21.00! Lite drygt en timme kvar!!!

Det är en FIN tavla och ni ska veta att bara ramen skulle ha kostat nästan 800 kr om jag inte fått sponsring på den! ♥ Fast *fniss* det är ju själva motivet som är det viktiga – inte ramen…. *mer fniss*

Och nu förstår jag att Svens och Signes matte kommer att bli verkligt glad – liksom jag och Östgötakatterna!!! Djupt och innerligt TACK!

Till Sigges minne


Vem som lagt en minnesplatta vid katten Sigges favoritplats utanför Pronova vet ingen – men det var någon som inte ville vänta på att en staty skulle komma till stånd. Med tassavtryck i guld a la Hollywoods ”Walk of Fame” pryder den sin plats i alla fall! Tack, okända kreatör, plattan är mycket uppsKATTad!
NT skriver att plattan finns utanför entrén till ProNova på S:t Persgatan i Norrköping, för den som vill tassa dit och titta! Jag skulle inte bli förvånad om där just nu samlas både ljus och blommor till Sigges minne…

Så i kväll tänder jag ett ljus för Sigge, Andrea och andra katter vi saknar! *buff*

Vandra i frid, Andrea!

En skygg gammal kattdam smyger just denna morgon blygt över Bron. Hon är tydligt svartvitt tecknad, men lyckas ändå hålla sig snudd på osynlig. Andrea är en skygg skyggis. En av katterna som finns, men knappt märks. Så som andra än matte sett – eller snarare ”inte sett!” henne.

Hos matte har Andrea varit trygg – fått finnas i periferin, men ofta varit nära, på sitt sätt. Och det bästa av allt har varit FRIHETEN, ett öppet hem med öppna dörrar där hon kunnat komma och gå med stolt svans… och en egen vrå att krypa in i, sedd och tillgodosedd av en matte med respekt för hennes egensinne: Att få vara där, men ändå för sig själv.

Den sista dagen tog Andrea sina återstående krafter och gick ut. Matte såg henne gå, svag och vacklande, och tänkte ”Nu ser jag henne aldrig mer!” – väl medveten om att gamla skygga katter gärna går undan för att dö, när deras slitna kroppar inte orkar mer. Andrea hade inte ont, men hon insåg att det fanns bara en sak kvar att göra: Att få ta adjö…

Andrea märkte förvånad att hon varken hade tassarna i marken eller rörde sig – men ändå kom hon precis dit hon ville: Till det där fina musstället vid dungen, till solvarma slänten i backkanten, till smygvägen under buskarna, och till utkiksstället vid stora stenen, där bara den tålmodigaste katten stannade och många fler platser – alla hennes ställen. Stora milda mjuka tassar bar henne i en långsam vandring från plats till plats, det var SkaparKatten som bar henne, spinnande av kärlek, så som bara den största av alla kan! Andrea sade tack och farväl till alla sina ställen. Och när de kom till stora stenen, så lade sig Andrea ned och suckade ”Här vill jag somna in! Här…” och hennes huvud sjönk ned på de snövita små nätta tassarna. SkaparKatten lade sig intill Andrea och slickade henne ömt. ”Är du riktigt säker på det? Vila en stund och fundera!”

Långt borta hördes mattes röst när hon ropade in alla katter för kvällen som alltid. Hon ropade länge på Andrea med sorg i rösten, men Andrea hörde inte, hon sov tungt och utmattat. SkaparKatten lade sin väldiga svans runt henne, vakade och höll henne varm hela natten.

När morgonen kom kände Andrea sig lite starkare. Hon förstod också att det fanns en viktig sak kvar att göra, och hon visste nu vad det var: Hon skulle tillbaka hem till matte! Inte gick det väl att gå utan matte? Alldeles själv, med bestämda steg gick Andrea hela vägen hem, utan att tveka. Hon märkte inte ens alla de änglakatter som slöt upp runt henne – hon travade bara målmedvetet vidare till den lilla röda stugan, och satte sig och jamade vid dörren med hög och stark röst: ”Mjau matte, jag vill in till dig! Jag vill vara hos dig!” Och matte öppnade dörren.

Den sista natten sov Andrea mycket hos matte. Hon spann och spann, som aldrig förr, och lät sig smekas. Hennes gamla trötta kolonikattskropp tog emot värmen och kärleken, och Andrea njöt, helt utan att vara rädd. Det var så här det skulle vara. De nätta tassarna trampade svagt och så slog hon ut sina vita vingar…

SkaparKatten spinner: ”Det är fullbordat!”

Att sätta spår


Det är så viktigt för mig att lämna de goda spåren… De som gör avtryck i människors hjärtan och får dem att följa efter eller åtminstone tänka efter! Världen behöver den som är snäll – inte menlös eller vek, men gediget god! För jag tror att gör man gott så får man något bra tillbaka… Ändå gör jag inte detta med kattbloggandet för mig själv, för min egen skull – utan för att det finns så många stackars katter som behöver hjälp!

Idag har jag därför också skickat Stora matte till Åkeshov på ett Mycket Viktigt Möte, som jag hoppas i framtiden ska påverka hemlösa katters sak i HELA LANDET! *ivrigt morrhårsdarr*

Och så jamar ni väl fler auktionsbud? (Hoppas jag!)