Månad: oktober 2011

Eftersom jag avsätter vääääääldigt mycket päls så borde jag ju göra något av den?

Du hittar mer om boken här på Catster!

Hela veckan har jag jamat till Väderkatten att ha solen på idag när jag skickar mina människor till Franciskuslunden för att göra katthemmets gravplats fin!

Mjau vad mys med nya kattvänner i bloggosfären!
Välkommen Linnsen!

Mjau, nu har fem katter tillsammans tassat in 310 kronor och jag måste ju jama om vad dessa och kommande slantar ska gå till:

Till hjälp för Luna den lilla Backa-kattungen som har ett skadat öga som måste opereras! Mer bilder och uppgifter om Luna och hennes syster Nova finns i den här tråden på HitteKatteriFokus. Jourmatte berättar: ”När jag hittade Luna fanns det inget annat än ett varigt och blodigt sår där ena ögat borde sitta. Hos veterinär konstaterades det att ögat inte gick att rädda. Nu får Luna smärtstillande och antibiotika i väntan på operation. Lilla Luna och Nova lider även av öronskabb, loppor, kattsnuva och Luna är mager.”

Göteborgs Katthjälp gör ett fantastiskt arbete för att hjälpa så många katter som möjligt, men motarbetas av Djurskyddet tyvärr. Det verkar vara snudd på krig om katterna, vilket är en sorglig situation – tänk om myndigheterna KUNDE FÖRSTÅ NÄR DE FÅR PROFESSIONELL HJÄLP istället för att motarbeta katternas räddning!

Det fiffiga med Tasseriet – här hittar du information om hur du kan vara med! – är att du kan betala in din anmälningsavgift i lugn och ro ända fram till den 6/11, lösa tävlingsuppgiften och maila svaret till mig. Det behövs ingen budgivning eller vakt av auktionssidor, utan du kan bara slappna av!

Jag hoppas att många vill chansa och betala den lilla avgiften, eftersom jag tror att många små slantar kan bli en stor peng till lilla Luna! ♥ Och ALLA som vill får vara med, såväl människor som katter och jyckar och mjau – alla!!!

Tillägg:
Om någon vill sätta in en peng DIREKT till Luna hos Göteborgs Katthjälp så är det:
PlusGiro: 37 62 03 – 6
Märk insättningen med ”Backa iFokus!”

På FaceBook finns en hängiven skara människor som formligen dyrkar en liten misshandlad kattunge vid namn Adlai Grace, som dog härom veckan till följd av sina skador efter att det stackars lilla livet tillsammans med sina sex syskon i en papplåda kastats ut ur en bil i full fart. Två dog, några klarade sig – och så skadades Adlai:

Den här röntgenbilden visar hur den arma kattungens ryggrad är förvriden och svårt skadad… Adlai Grace blir nu symbol för det meningslösa våldet mot djur och det upprör människor över hela världen.

På Adlai Graces FB-sajt går att läsa: August 15: Adlai Grace was born in August of 2011 and thrown from a moving vehicle shortly thereafter.  She suffered a serious spinal injury which has resulted in lower body paralysis and incontinence.  She has a bright and joyful spirit and a real desire to live.  We are praying for a miracle and seeking the means to aquire, for her, the best possible medical care available.

I hopp om en räddning (?!) vårdades Adlai och den 12/10 dog kattungen av sina skador. Kattvärlden sörjer en masse. Pengar strömmar in och mängder av människor lovordar matten som försökte rädda lilla Adlai tillbaka till livet. Men fanns det någonsin en chans? Många kommer nog att tycka jag är dum som tänker att lilla Adlai Grace levde alla dessa dygn FÖR MYCKET…?

Mjau, jag strider så för att ALLA katters liv ska räddas om det är möjligt! Men att vårda en så illa skadad kattunge – sätta blöjor på den eftersom den inte kan kissa i låda, ha den med sig överallt, plocka omkring med henne och pynta henne med olika kläder – det känns som en kärlek som inte är till fullo försvarbar…! Så ska en kattunge inte ha det! Var det verkligen rätt mot Adlai?

Är jag alldeles ensam om att tänka att varje dag efter att ovanstående röntgenbild tagits som man höll denna lilla illa skadade kattunge vid liv OCKSÅ VAR DJURPLÅGERI!???! Adlai Graces liv skulle ha avslutats där!

Eller är jag bara ensam om att uttala tanken? *suck*

Den ovanstående röntgenbilden kom tydligen inte Adlais matte tillhanda förrän häromdagen – så jag klandrar inte henne. Men jag klandrar HÅRT den veterinär som inte insåg allvaret i detta:  En så svårt ryggradsskadad individ ska egentligen ligga fixerad så att skadan inte förvärras. En så svårt ryggradsskadad katt lider faktiskt. På videosekvenser syns att hon också gör det, hon ser uppgivet plågad ut. Hon skulle ha kunnat slippa det! Stackars Adlai! SkaparKattens Frid till dig, pyret!

Däremot hoppas jag – i Adlais namn – att kampen för utsatta djur, katter i synnerhet, ska ha nytta av det som skett, att det ska öppna människors ögon: Vi har fått denna värld av SkaparKatten att förvalta och vi bör förvalta den väl, med respekt även för de små liven!

(Snyft, det här var tungt att skriva, men jag måste följa mitt hjärta…)

Som om de inte haft otur nog – ni har nog liksom jag undrat varför inte Klosterkatterna och mattarna bloggat om den spännande Ålandsresan som de skulle ut på i mitten av veckan… Men se de hade oturen att få magsjuka båda mattarna efter resan och har inte mått särskilt bra, tyvärr. ♥

Så nu spinner vi kraftfullt för dem från oss alla:
Bli friska snart! Kurr kurr kurr!

Nu tassar snart Sören upp på domarens bedömningsbord på Calmare Kattklubbs årliga utställning i Folkets Park i Kalmar, och jag vet att både hund- och kattkompisar håller tassarna för honom! Månne får Sören möta Moses som blev bästa huskatt förra året?

Men det spelar ju ingen roll, Sören har en enorm fan club över hela Sverige som alla anser att han är outstanding finast – han skulle bli people’s choice om det fanns en sådan kategori!

Lycka till, kompis! *buff*

– Två småsöta rosa ljuslyktor med lite blingbling på

– En påse med två små Hello Kitty samlar-figurer i, vilka det är blir en överraskning

– Pappersnäsdukar med tassavtryck, passar för förkylda nosar

– Ett präktigt WAI pennskrin i plåt med en lös innerdel som går att ta ur, så det är fack i två våningar liksom

– Nio olika blyertspennor av den gamla hederliga sorten som man behöver ha pennvässare till
– En kattbok som man bör läsa långsamt och ge tanketid till. Jeffrey Moussaieff Masson skriver både klurigt, kattfilosofiskt och ändå enkelt och underhållande. En bok man kan läsa och läsa om igen!

Klicka här så kommer du till inlägget med information om hur du gör för att vara med i Tasseriet!

 

Hur ska vi hinna fram? Hur ska vi nå ut? Hur ska vi räcka till för varandra? En sliten vän ringer och vill prata. Du är också sliten och orkar bara lyssna till hälften, fast du önskar du kunde mer. TV:n står på och glättigt leende människor svischar förbi i rutan. Hur orkar de vara så påklistrat positiva? De har väl också räkningar att betala, kramp i magen ibland av obestämbar oro och tiden fylls av måsten som inte går att planera? Du sätter dig vid datorn och axlarna värker… Löpsedlarna även på nätet skriker om den mördade libyske diktatorn. Även om han var en känslokall envåldshärskare med mängder av liv på sitt samvete – hur kan de som nu förhoppningsvis ska upprätta en demokrati i hans spår bete sig lika inhumant som han? Ditt illamående växer. Vem är man och vem blir man? Vad väljer man att bli? Du vänder blad, men ser inte vad där står, hjärnan är kvarglömd på jobbet och instinkten har fastnat i FaceBook med rumpan bar. Alla bokstäver hakar ihop sig till påminnelser om allt du inte gjort den här veckan, kolumnen för det som borde blivit slutfört gapar tom. Väldigt mycket hamnar mittemellan. Finns jag när det inte blir något skrivet i bloggen?

Det är då en liten katt kryper upp i knäet. Som en varm motor tung av närhet rullar hon ihop sig mellan skrivbordskanten och din mage, och börjar spinna: Jag finns. Jag är här och nu och inget annat existerar! Din hjärna slutar skena. Du blundar och förnimmer med varje känselcell och nerv i dina handflator hennes sammetsmjuka päls och kraften i den formligen dyrkande kärlek som strömmar in i dig, från henne… Tiden stannar. Oron bara löses upp i ett vitt ingenting. Katten liksom breder ut sig över dina ben, spiller tassar och svans åt olika håll och knuffar bekräftande med en liten fuktsval nos mot dina fingrar: Ja – mera! – smek mig där vid kinden vid örat vid pannan vid kinden igen och lite till lite till… Du har glömt omvärlden som nyss stressade dig. Du smeker. Datorskärmen lyser osedd blek. Du har glömt spänna musklerna i ryggen och nacken, du har slutat bita ihop om ditt leende. Du har en katt i famnen och allt annat har slutat existera. Om bara det finns en katt – så finns du.

httpv://www.youtube.com/watch?v=QThgtMgyeBU
Mjau, nacke och axel-massage tack!
Kan vi få telefonnumret till kattmassageteamet?