Månad: oktober 2011

Vi katter bryr oss ju sällan om i fall det är nio på morgonen eller tre på natten – alltsammans är ju NU… Men som vanligt har människor så mycket fokus på sin tid att de inte har tid att ha tid?!! Varken vinter- eller sommartid?! Visst är det konstigt?

17-åringen – ja, han visade sig faktiskt heta Junior! – har fått en ny matte! Puh!

Jag sänder MASSOR av TassKramar och CyberRosor till Junior och hans nya familj! ♥
Oj, nu är jag så glad att jag vill dansa på taket!

Snälla SkaparKatten, vaka över gammelkissen för vi har fått höra att han inte har riktigt förstånd att akta sig för trafiken där han är…. Så nu är vi riktigt oroliga.

Kör försiktigt ni som bor i Hällefors om ni ser en vit katt med svarta fläckar…. Eller ännu hellre: Rädda honom! ♥

En gammal hankatt går på driven i Hällefors. Hans människa har tassat över Bron och han är utestängd från det som varit hans hem…
Det finns inte ett enda skrymsle tillgängligt på mitt katthem just nu, därav detta nödjam!

Ska ta reda på mer om honom – transport kan ordnas! ♥

En sak förundrar mig, när man hjälper till i kattsvängen: Var är de rika människorna? Var är höginkomsttagarna, de som förr kallades disponenten eller något annat fint? Var är alla de som bor i lyxkvarteren eller åker nyaste BMWn?

Nästan alla jag ser omkring mig i katthemsorganisationerna och deras hjälpkretsar är låg- eller medelinkomsttagare, sådana som ofta redan har det svårt nog att få ekonomin att gå ihop för dem själva, men som ändå gärna offrar tid och energi och vad de förmår i pengar till katternas hjälp…

Varför är det så? Hänger det ihop med katternas brist på status – om det inte är en exklusiv raskatt som kan visas upp på utställning eller åtminstone glänsas lite med på hemmaplan? Eller vad beror det på? Når inte katthemmen ut till rätt grupper för att få sponsring och stöd? Hur ska man i så fall lyckas med det?

Kom gärna med tips, tankar och idéer! ♥

Ibland är det inte lätt att vara katt och rådgivare åt sina människor. I morse fick jag hålla matte i tassen när hon stressade upp sig, eftersom hon blev lite akut inkallad som sjukvikarie på ett jobb över dagen. Matte tycker om att ha god framförhållning och trygg planering när saker ska hända, så det där ”i-sista-minuten” är inte hennes grej! Men jag vet ju att det går kanonbra och hon trivs massor med att jobba, bara hon kommer i väg och på plats. Jag buffade henne lugn och såg till att hon kom iväg med bussen!

Nu ska jag sätta mig och jama goda råd till Stora matte inför kvällens möte med styrelsen i SveKatt. Hon i sin tur är mest nervös för att klara av tekniken med telefonmöte, men så klart är jag helt säker på att det också kommer att ordna sig!

Sedan när det lugnat ned sig ska jag bara ha myskväll – det kan väl en liten bloggkatt få unna sig?!

Och hör ni -en bra sak: Det är inte VINTER riktigt ännu!

Klicka på bilden så kommer du till omröstningen!

Mjau vad glad jag är att idén med ett Tasseri fungerar! Och att jag har generösa och modiga goda vänner som vill vara med! I skrivande stund har det tassats in 1 220 kr och dessa går till kattungen Luna från Backa i Göteborg!

Jag hoppas för hennes skull att det kan bli mer! Det här fina Wikki-paketet kan man få genom att vara med i Tasseriet:

Du hittar information om hur du kan vara med via den här länken till Tasseriet!

Den smög utmed garaget på Trafikverkets parkering i morse, en liten smal grå katt. När Stora matte parkerade bilen slank missen under huset i ett hål i grunden. Stora matte funderade en stund, väntade och lockade. Det kändes bara inte rätt! Vilken tur att det låg några provpåsar kattmat kvar i bilen… Stora matte hämtade en och öppnade och skakade ut några kulor och strödde ut i gluggen där katten slunkit in. Sedan fick hon rusa till jobbet för att hålla i service till en konferens…

Men nyss gick hon ut och kollade – maten var borta! Nu fanns det lite matrester från konferensen kvar på ett fat, så Stora matte satte ned det vid gluggen. Det hann hon knappt göra förrän en liten grå nos stack fram! Och hungrig var den – spann och morrrade om vartannat men lät sig klappas. Och hade halsband! Med telefonnummer och namn: Albin!

Stora matte satt plötsligt med en riktigt kelsjuk katt i famnen och ringde – och frågade om en grå katt saknades, men hörde bara ett vilt glädjetjut i telefonen: ”Mammaaaaa dom har hittat Albin!” – en innekatt som smitit ut från sin familj för lite mer än en vecka sedan… Och jag säger bara KORS I MINA TASSAR att det var så kloka människor att de hade HALSBAND på en INNEKATT – hur ovanligt är inte det???!

Behöver jag tillägga att de kom och hämtade Albin på direkten!? ♥ Det gick så snabbt att Stora matte inte ens kom sig för att tänka på att hon skulle ha tagit foto på honom – hon var tvungen att rusa in och ta hand om sitt konferensfolk ju… Så nu är en liten grå kille med vita tassar hemma igen!

Den här dagen känns som en dag full av små under…

Du hittar en hel serie med Robins kattungefoton här! Se och njut!