Till vila i SkaparKattens Frid

Matte, Stora matte och armstarke grävhjälpen Stora husse åkte till Franciskuslunden i dag och med hjälp av kattvännen Birgit och flera av de rara och omtänksamma eldsjälarna, Gunilla och hennes vänner, som sköter djurkyrkogården, fick de Örebro katthems begravningsplats fint krattad och städad. Det blev ganska många skottkärror med ris, löv och kottar att köra till komposten! Vilken tur att den ligger knappt ett stenkast bort! Men vi krattade varsamt så den fina mossan skulle ligga  kvar.

Under tiden vaktade jag de små papp-urnorna med katternas aska, som skulle sättas till vila i Lundens röda sand och omfamnande trädrötter. Stora husse och Birgit grävde en fin rad utmed ena sidan av området, där det ska bli ett litet staket till ram sedan.

Varsamt ställde våra stillsamma och tankfulla människor ned urnorna. Bindis och Lusses människor hade också kommit för att ta farväl.

Till Ninni gjorde vi en särskild gravplats precis vid sidan om där vi begravde hennes älskade kompis Chili förra året, så de får finnas där tillsammans…
Då kom där fram en vacker gyllene sten, formad som ett katthuvud, och vi förstod att Chili hälsade sin älskade Ninni välkommen…. Den fick ligga på graven:
 
Stora matte läste ”En liten katts bön”. De små urnorna bäddades med granris och så fylldes graven med varsamma händer.

Lusses matte och lillhusse hade med en vacker ljung som planterades i radens ena ände, ihop med en liten babygran som Stora husse hittade, och silverbladiga purpurklätt som Stora matte tagit med.
Här vilar nu katterna Trusty, Mario, Rugby, Tiina, Tintomara, Misse, Bindi (Harry), Bissa, Sirita, Ami, Milva, Lusse, Natalie, Dino, Dorinde och Bruni. (Samt några till som vi är osäkra på rätt namn, kommer att kompletteras.)

Så tändes ljusen och sju sorgsna människor stod tysta en stund, ensamma på kyrkogården, omgivna av stilla susande höga träd, mängder av små ljus och SkaparKattens Frid. Det kändes gott att ha gett dessa katter, av vilka många farit mycket illa under sina liv, ett värdigt kärleksfullt avslut och vackert farväl – tills den dag vi möts på andra sidan Bron!

Matte sade ”Ni är saknade, men aldrig glömda!”

Ett varmt tack går till Franciskuslundens Vänner, som bjöd oss på grillad korv, dricka och kaffe, för att inte tala om den generösa värme med vilken de bemötte oss och Örebro Katthem! Innerligt tack!

Besök gärna denna underbart vackra skogs-kyrkogård! I synnerhet en kväll nu i gravsmyck-ningens tid! Då är det en magisk plats!

(Om du saknar Rivas – Fröken Varbergas – namn bland de jordfästa, så beror det på att vi väntar med den begravningen tills jourhusse Angel kan vara med, som han önskat. ♥)

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

25 reaktioner till “Till vila i SkaparKattens Frid”

  1. Jamars!!
    Gör inte om det där. Vi läste rubriken och såg sedan en bild på dig. *ryser*
    När vi väl lugnat ner oss läste vi vidare.
    Vilken jättefin plats för oss jordemissar att gå och minnas de missar som tassat till Skaparkatten.
    Nosbuff

    1. Oj förlåt! Det var inte meningen att chocka er, kompisar!
      Mjau, det är en god plats, vördnadsbjudande och enkel bland träd och stora stenblock…
      TassKram Wikki

  2. Blir så glad när jag ser hur fint ni ordnat det för alla missar, och tack snälla Wikki för att jag får ta del av dagen här när jag inte kunde närvara själv och ta ett sista farväl av våra små vänner! <3

  3. Mjau, matte sa att OM hon hade haft tid, så hade hon oxå kunnat komma med, för vi har en kompis som ligger begravd där, Trisse heter han. En katt som var döv på båda öronen 🙁
    Kanske att matte åker dit ngn dag i veckan istället.
    Vi saknar Trisse så väldigt, fast det bara är Mimmi här hemma, som har träffat honom.
    Många tasskramar

    1. Mjau, det är en så förunderligt vacker och rofylld plats! Jag tror Trisse är nöjd med sin plats där! NosPuss Wikki

  4. En så underbar begravningsplats! Matte sa att om världen vore rättvis och människorna klokare, finge hon ligga på en djurkyrkogård när hon gått över bron…

    Vi har fått hem urnan med Connys aska (en sådan där liten i trä, som låg mitt i raden på ett av dina foton) och matte och gammelmatte skall gravsätta honom på vår hemliga plats där Aragorn och Rufus redan vilar. Men det dröjer ett tag, för det är långt att åka. Så nu står Connys urna intill det fina stående krucifixet som din Stora Matte gav matte för ett tag sedan, och så tänder vi ljus bredvid och tänker på allt tokigt, roligt och mysigt som Conny gjorde medan han levde här hos oss…

    Tass från Imma, abbemissa.

  5. Det var så fint idag och Emil var också så glad att han var med! ♥

    Jag är helt säker på att de små urnorna ligger varmt och tryggt i jorden, samt att katterna själva har det mjukt vid Skaparkattens svans *kurrr*

    Och Stora husse verkade vara en klippa! 🙂

    1. Mjau, Stora husse är en bra husse. Han vet hur man håller ut en hjälpande tass…
      Det blev en god dag med ett gott dagsverke.
      TassKram Wikki

  6. Så otroligt fint ni gjorde….tack alla som var med!
    Det var synd att det var på samma helg som jag åkte bort, men jag ska åka dit en dag i veckan och hälsa på dem.

    Det är en underbar plats…så rofylld och mysig.

    Kram till alla

    1. Mjau, vi har ju platsen borta vid stora stenen, nr 600, fast nummerskylten är inte på plats… Det sitter en grön plastpinne med blå bandrosett i vardera hörnet. Men jag har för mig att du vet ändå sedan förr? NosPuss Wikki

      1. Jepp…jag har varit där…men, har inte haft exakt pejling.

        Jag saknar Manja i er uppräkning…men, hon kanske var med förra gången? Kramisar

Lämna ett svar till Brittmari Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *