Ibland behöver man få höra glädjeskriket…

Hästen Frank fastnade i ett dike fyllt med blålera. Efter många timmars kamp lyckades räddningstjänsten dra upp honom – se Eskilstuna-Kurirens webfilm här – och det första Frank gör när han är uppe på fötter ur diket är att ge upp ett triumferande glädjegnägg, ett riktigt lyckoskrik! Lyssna och njut!

Det gick åt nio man och en terrängbil att dra upp Frank. Tänk om man kunde få nio personer att engagera sig lika intensivt med en hemlös katt? Vi katter jamar kanske inte lika truimferande glädjeskrik – men vi spinner i tysthet tacksamt, och det är också ett ljuvligt ljud att få höra!

Dock finns det gott om tillfällen då räddningstjänst, polis och brandmän räddat livet på katter! Klicka på den här bilden och läs den rörande berättelsen om Kirre:

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia

18 reaktioner till “Ibland behöver man få höra glädjeskriket…”

  1. Åhhh, vilken fin historia!! Och vi tror att Kirre kommer att ta hand om sin räddare på allra bästa sätt!!
    nosgos å sånt
    Maurice & Kajsa
    (*liiite våta i ögonen)

    1. Mjau, man blir glad av goda historier! De behövs för balansen i tillvaron… TassKram Wikki

  2. Ja tänk om såå många människor kunde engagera sig när en katt var i nöd !
    Historien om Kirre var då en riktig solskenshistoria 🙂

  3. Katten Kirre hade verkligen tur, liksom brandmannen som räddade honom som nu får ha honom. Kirres ägare är nog glad i himlen över att hans katt får det så bra även om han själv inte överlevde *sniff*

    Hästräddningen tyckte jag dock såg lite otäck ut när han drogs upp och halsen liksom sträcktes så, men så bra att han kom upp! Hoppas han mår bra nu i efterhand och har tagit igen sig från äventyret! 🙂

    1. Mjau, jag håller med i det där om hästen – de lyfte alldeles för kraftfullt i hans hals, skulle ha lagt dragpunkten mer i linorna han hade om kroppen. Hoppas att det inte blir några sviter av det!
      Kirres husse är nog glad att hans misse är i goda händer!
      NosPuss Wikki

    1. Mjau, det behöver vi – motvikten och sinnesfriden att något blir bra i alla fall! NosPuss Wikki

  4. Underbar video, blir så glad när jag ser för det första att djuret klarar sig, men också att folk faktiskt kan samarbeta om BRA saker ibland. DET är teamwork, sånt teamwork som de flesta läser om i böcker och önskar att de kunde få vara med om, men som mycket få vågar ge sig in på. Kan förövrigt säga att det finns ingen större belöning än när man lyckas rädda livet på ett djur, den känslan går inte att ersätta med något.

    OCH vad go katten ser ut! Strongt av brandmannen att ta sig an katten. Sorgligt att ägaren dog 🙁 kan tänka mig att katten undrar vad som hände… usch, vilken ångest, att nästan brinna inne…

    1. Mjau – men som jag säger: Tänk om folk kunde engagera sig lika mycket för varje liten katt också!?? *buff*
      Hi hi jag gillar också den där brandmannen! ♥ NosPuss Wikki

    1. Mjau det kan man undra… Kanske handlade om pengar som vanligt. Suck. Skönt att det ordnade sig som det gjorde! NosPuss Wikki

Lämna ett svar till Wikki Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *