Kattresa till Italien del 3

Vännerna Linnsen och Frank har skickat matte Karin och lillhusse Emil på en kattresa, och här kommer deras resereportage del 3:

Vi går vidare i Venedig och stöter på lappar med katter, både om människor som verkar sälja/ ge bort kattungar och en som nämner kattkolonin, tyvärr förstår vi ju inte vad som står och italienarna kan inte mycket engelska för att översätta.
I ett fönster sitter plötsligt en katt och tittar ut. Jag blir jätteglad, det är den sjunde katten vi ser i Venedig och detta verkar vara en människoägande katt, till skillnad från de hemlösa vid San Lorenzo. Katten sitter och tittar i sin fönsterglugg och jag tror att den bor där för den kloar på väggen och verkar göra någon innanför fönstret uppmärksam på att den vill gå in. Jag döper den till Tiziano eftersom gatan heter Ramo Del Tiziano. Emil drar mig därifrån innan jag får se om den blir insläppt.

Resterande katter vi ser i Venedig är de i souvenirstånden:
Vi lämnar Venedig och reser till Bergamo och där ser vi redan vid den första promenaden en storpälsad katt försvinna in på en gård, kanske en norsk skogkatt med tanke på den stora mängden päls? Bergamo känns som en kattvänlig stad, med tanke på att vi hittar en gata som heter Via Tassis! 😉 Trevligt namn!

På muséet ser vi den här skylten som sannolikt inte betyder att man ska trycka katter på nosarna, utan att det är ett ”kännvänligt” museum, man får känna på sakerna:
På en restaurang ser vi den här roliga skylten:

I övrigt är det fullt av den här katten:

Hon verkar ha intagit Italien, liksom övriga världen…
Men så sista dagen på resan går jag ut på vår balkong och precis då sitter en svart katt vid staketet och spanar. Den håller koll på något ”spinnande” i buskarna och jag lyckas ta några bilder:

På sex dagar lyckades vi se sammanlagt nio katter i jämförelse med de tvåhundra hundarna! Men när vi kommer hem till Örebro väntar dessa gosedjur på oss:

Tack för reportaget säger vi!

Författare: Wikki

Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia Visa alla inlägg av Wikki