En hälsning till Solen från Wikki.
Nova saknar dig Solen, hon vill att du ska lysa så hon kan ligga ute på sin hylla och mysa. Nu har det regnat i flera dagar och Åskar är här och stör varje dag också. Vi vill ha vackert väder och solvarm päls, tack! Tasskram Wikki.
Författare: Wikki
Hej! Det här är min blogg. Med mina fyra tassar, arton klor och yviga svans samt en nyfiken nos förmedlas här mina åsikter, med stöd från mattes knä. Där ser jag självklart till att skriva sanningen. Och hur det är att ha två människor som behöver en fast tass. Men nu är det dags för min dagliga promenad ute och den tänker jag inte gå miste om, inte ens för er skull. //Wikipedia
Visa alla inlägg av Wikki
Vi har sol… så jag skickar lite till er också… vi delar så gärna med oss
Nosbuff
Å vad bra. Men vart ska vi skicka vår åska? Kalahariöknen? TassKram Wikki
Hälsa Nova att vi gör allt vi kan för att skicka lite sol till er också. Här är det flämtvarmt igen som vanligt.
Mjau, men ni är väldigt vackra solkissar på kort också, har jag sett! NosPuss Wikki
Solen lyser på oss idag i alla fall, och igår också! Fast vi håller med om att vädret är lite upp-o-ner-o-bak-o-fram för bäst som solen skiner så börjar det mullra och bli blött, det är ingen ordning på det hela!
Vi funderar dock på att strunta i det där med utomhus framöver, för igår var vi på utflykt för att fira vår tvåårsdag, och idag har tjänstehjonen jagat oss med nån liten kofotsliknande sak och ryckt oss i pälsen under utstötande av en massa ”uuuuääääääh, fästingar”! Alltså, man ligger och gonar sig i allsköns ro medan matte kliar i nacken och sen blir man brutalt uppryckt och torterad!? Det hade vi ju inte tänkt oss att utflykten i gröngräset skulle leda till!
Pejst hade förresten jätteskoj igår och retades med tjänstehjonen; matte vet ju att han ser upp till mej och aldrig vill vara långt ifrån mej, så när vi tre promenerade ute i skogen knäppte hon loss kopplet från honom så fick han följa med bakom (den latgrisen >aj, klo:sa mej inte< lägger sej ju annars bara och filosoferar medans jag vill utforska var stigarna leder och så blir hon ståendes mittimellan) i sin egen takt. Bara det är när vi kom tillbaka till huset vi utgick ifrån så hann han smita in under krypgrunden för att utforska allt spinnande där, och så vägrade han komma ut förräns efter nån timma eller två. Det var så svalt att sova där, sa han, och så mycket skoj att utforska, så varför komma fram för? Fast när vi till slut sa "Jamen, då går vi då, Hej då Pejst" så kom han i en faslig fart efter oss och började sno kring husses ben, då var det helt plötsligt inget kul under huset längre! Brorsan i ett nötskal!
*nospussar* till Vivallas sötaste kattflickor!
Tack för kattplimangen! *spinner*
Mjau, fästingar är ett otyg – förra varvet när jag var på Landet fick jag en sån där under hakan och det blev så inflammerat att jag fick äta antibiotiKATT minst en vecka. Usch. Det var då jag bet matte lite…
Känner igen det där – människor som går i från en när man har som mysigast på upptäcktsfärder och musjunande… Tänk att de aldrig har tålamod bara några timmar?!! *suck*
NosPuss Wikki
Vi jamar med! Fin bild! Nosbuff
Hon är söt, min lillasyster! TassKram Wikki
Det kommer, det kommer! Vi kommer nog få en jättebra sommar. Det tror i alla fall jag.
Mjau, det tror vi också! *spinner* TassKram Wikki
Den är HÄR 🙂
Här också – äntligen! TassKram Wikki